En sån där dag
Till en början kändes det här som det skulle bli en riktigt bra dag. Träning, solen sken, ett toppen pkt på posten... Sen hände ngt som väckte hypokondrikern i mig och därefter kändes allt bara som skit.
När det kommer till mina barn är jag världens oroligaste hönsmamma.
Tror att dessa två kommer att göra mig till ett nervvrak till slut.
När ngt gör mig nervös och orolig så blir jag stressad, på dåligt humör och jag har oerhört svårt att koncentrera mig på annat än just det som oroar mig.
Och anledningen till att hypokondrikern vaknade till liv va att jag såg några oförklarliga blåmärken på Mollys ben och jag gjorde det dummaste man kan göra. Som den 2014 års hönsmamma jag är så googlade jag det. Såklart! Och svaren som kom upp va minst sagt oroväckande. Såklart! Det är alltid en massa negativ skit man hittar när man googlar. Men hur som haver skadan är redan gjord och jag kan inte tänka på annat, så ser blåmärkena inte bättre ut imån ringer vi vc. Alex tyckte det va lika bra, allt för att lugna ner mig.
När det kommer till mina barn är jag världens oroligaste hönsmamma.
Tror att dessa två kommer att göra mig till ett nervvrak till slut.
Älskade små stjärnor vad jag är tacksam för er två ❤️
2013
För ngn dag sedan fick jag frågan om vad jag minns mest av året som gått och vad jag tycker om 2013. Utan att tänka svarade jag att det varit ett rent skit år! Dels för att året började på värsta tänkbara sätt och dels för att jag mått väldigt dåligt större delen av året med tanke på mf och oro.
Men när jag sedan fått tänka efter lite så känns det fel att säga så, för det är ju egentligen bara en liten del av året. Året som gått har inte enbart varit skit utan det har funnits en hel del ljuspunkter och bra saker som hänt oxå.
Januari va en ren skit månad då det började med ett nup test den 15 jan som visade att barnet i magen redan hade dött i v 5. En ren käftsmäll. Kroppen hade bara inte stött bort det själv utan kroppen behövde lite hjälp så det blev en medicinsk abort då man fick ligga på bb ibland nyblivna mammor och deras små bebisar. Ytterligare en käftsmäll.
Månaderna efteråt va en ren dimma med tomhet.
I april kom årets första ljuspunkt. Lilla Kajsa och min lilla fina guddotter kom till världen,
April avslutades sedan tyvärr med ytterligare ett mf och därmed ännu mer besvikelse.
Och precis därefter va alex tvungen att åka till USA för jobb, vilket kändes extra tungt just då.
Och precis därefter va alex tvungen att åka till USA för jobb, vilket kändes extra tungt just då.
I maj kom årets andra stora ljuspunkt nämligen alex och min förlovning.
Jag blev totalt tagen på sängen, bokstavligt talat. En sån fin överraskning och vilken lycka när han med stort H ställer frågan.
Fick även årets andra plus i maj. Ett plus som för mig inte betydde någonting utan det enda jag väntade på va ytterligare ett mf. Jag läste på mycket om utredningar osv och ställde in mig på att det va det som skulle komma härnäst.
Sommaren 2013 va en av de bästa någonsin, åtminstone vädermässigt. För vilket underbart sommarväder det va.
Den va precis som en sommar ska vara och jag håller tummarna hårt för att kommande sommar bli precis likadan.
Spenderade många fina dagar i stugan i halmstad som innehöll grillkvällar, glass, spel och mys med nära o kära.
Trots en superfin sommar så satt alltid oron i bakhuvudet om vad som händer inuti magen. Det blev några ul och en hel del tester den sommaren och hittills höll pricken i sig.
kajsas dop
Hösten kom och den har gått relativt snabbt. Vi hann med en utlandsresa till alex föräldrars lgh i Turkiet och där fick vi en fin o solig vecka som gav oss lite energi.
Som sagt året har inte varit helt katastrofabelt.Det kan alltid vara värre och 2013 har innehållit en hel del ljuspunkter när man tittar tillbaka.
Alex, oliver, familjen och vännerna är ju några av alla ljuspunkter i mitt liv och de har funnits här vid min sida hela året.
Nu när året går mot sitt slut och när jag tittar tillbaka på året som gått så har det varit ett helt ok år ändå trots en ständig oro och en del psykiska utbrott. Och efter 8 Ul, två ctg kurvor på fl och en hel massa samtal så hänger pricken fortfarande i och jag hoppas att den gör det hela vägen.
Jag tror och hoppas på att 2014 bjuder på en massa roliga överraskningar, en kanon sommar, att alla får vara friska och lyckliga, samt att allt går som det ska med min graviditet och att Oliver äntligen få bli storebror.
Jag är så redo att lämna 2013 bakom mig och påbörja ett nytt år där jag ska bli mig själv igen, mer positiv och inte bara stänga in mig själv. 2014 kommer att bli ett bra år! Tack alla som varit med under 2013 jag hoppas innerligt att ni är med under 2014 oxå.
Gott nytt år!
Tredje gången gillt....
Om ca en månad så är det exakt ett år sen som jag fick ett stort plus, eller rättare sagt va det inget plus utan det stod 1-2 veckor på stickan. Jag va alltså gravid, Oliver skulle få ett syskon. Lyckan va enorm och jag ringde alex som va borta i jobb just då och berättade de glada nyheterna. Jag bokstavligt talat flög fram de kommande dagarna, jag va så lycklig.
Ju mer tiden gick och desto längre in i graviditeten jag kom så blev jag mer och mer osäker. Något kändes fel och jag hävdade hela tiden att jag inte kände mig gravid. Men fick höra från flertal håll att alla graviditeter är olika blablabla.
Magen växte iaf och det va dags för inskrivning och då min förra bm gått i pension fick jag en ny. Och ni som känner mig och läst om min förra graviditet vet vad jag känner för en bm som heter R-M. Så vem tror ni att jag får om inte henne. Värre virrpanna får man leta efter och jag anser att hon borde ha ett helt annat yrke, ett som inte involverar människor.
Hur som haver så sa jag att jag inte ville ha henne som bm och hon tyckte att jag kunde ringt och sagt det innan jag kom. Men en del av mig ville att vi skulle ses, så hon fick se vad hon gjort och att jag minsann skulle visa vad jag tyckte. Antar att hon tyckte det va lite jobbigt att träffa mig och jag svarade att jag tycker att hon borde läst min journal innan jag kom vilket hon påstod ha missat denna gången.....
Den 15e januari var det dags för nupp/kub testet, äntligen. Det skulle bli så skönt att få det gjort, få ett svar. Även om jag känt på mig att något va fel och verkligen försökt intala mig det för att minska chocken om det skulle vara så,l så gick det inte att förbereda sig på vad som skulle visa sig på ultraljudet.... eller rättare sagt inte visa sig. Mina misstankar visade sig iaf stämma, fostret hade dött i v 4-5 och livmodern hade fortsatt att växa därav magen.
Jag fick ett piller för att starta aborten och två dagar senare fick jag komma in för en medicinsk abort. Och den utfördes på bb av alla ställen. Trodde inte att man fick sparka på de som redan ligger ner?! Där rullade nyblivna mammor runt sina små bebisar och där låg jag för att ta bort min som hade dött i magen. Vilket jäkla hån.
Jag va helt förstörd de närmsta veckorna efteråt och kände mig så otroligt tom. Det enda jag kunde tänka på va att jag bara måste bli gravid igen och det nu. Hade hört att det va lätt att bli gravid igen efter ett sk mf. Men veckorna gick och inget hände. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat och jag försummade sånt som verkligen va viktigt. Jag glömde bort att va glad för det jag hade utan va bara ledsen för det jag inte hade! Allt blev en ond cirkel och det blev som en besatthet.
Till slut så hände det iaf och vi blev oerhört glada. Tänkte att nu måste det ju gå vägen för inte kan man va med om ett mf till direkt efter, sådan otur kan man ju bara inte ha?!
Lyckan blev dock inte långvarig då missfallet väntade runt hörnet. Och även om jag inte gick så långt som till v 12 den här gången så var detta nästan jobbigare psykiskt. Men tack och lov att kroppen skötte det själv den här gången. En medicinsk abort till hade jag inte klarat.
Det dröjde inte länge innan jag blev gravid igen, men det va inget som gjorde mig glad på något sätt. Jag va helt säker på att något va fel och började läsa om utredningar man gör osv efter ett 3dje mf vilket jag va säker på skulle komma härnäst. Det va ju lika bra att förbereda sig tyckte jag. Fortsatte att göra gravidtest efter gravidtest och 1-2 v blev till 2-3 veckor som blev till +3.
Efter flertalet veckor och sammanlagt 6 ultraljud senare så hänger den lille fortfarande i. Jag tar inget för givet och blir glad för varje dag som går, det betyder en dag närmre målet. Jag avundas de som kan njuta av sin graviditet, jag är mest orolig hela tiden.
Men jag håller tummar och tår för att det är som man säger.... tredje gången gillt.
En längtan efter jul
Sitter och googlar efter lite julpynt, -papper, - klappar mm.
Någon mer än jag som längtar efter julen?
Det är inte självaste julafton jag längtar efter utan efter alla mysiga förberedelser som hör till julen.
Jag längtar efter att få pynta granen, jag längtar efter att få sätta upp min fina flingstjärna och andra ljusstakar, jag längtar efter att få ge mig ut och börja shoppa julklappar på riktigt, jag längar efter att få lägga alla julklappar under granen och jag längtar efter att få baka julgodis och pepparkakshus.
Flingstjärnan hittar du bla på designonline
De första julklapparna köpte jag redan i slutet av augusti och snart ska jag börja sätta igång med julshoppingen ordentligt.
När det kommer till julpyntet brukar vi vara ute i god tid. Både alex och jag är likadana att vi vill att ljusstakarna och pyntet ska upp tidigt så man kan njuta av allt det mysiga under hela december. För när julen sen är över vill vi bara ta ner det direkt. På nyårsdagen brukar allt ryka ner igen för då är julen slut och man är så trött på det och vill bara ha in vårfärger mm.
När Olli blir lite äldre så ska han få en adventskalender där man får ett litet paket i varje dag. Tycker han är lite för liten för att uppskatta det nu så det får vänta ngt år.
Men hittade en jätte fin på familyroom som jag gärna hade haft till det.
Trots att tiden går relativt fort ändå så hoppas jag att den gasar på lite extra nu så jag snart kan få börja julpynta här hemma.
The list of happiness
Alex och Oliver
Min stora kärlek och min fina lilla stjärna. Vad vore livet utan er? Det räcker att jag tittar på er så fylls jag med sådan värme och glädje att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och sen Oliver kom till oss så har livet fått en mening och allt annat får lixom komma lite i efterhand.
Mina vänner
Som kan förgylla vilken grådag som helst. Ni har så fina egenskaper och jag är oerhört glad för att ni är just mina vänner. Finns inte mycket som slår eran fina vänskap och jag är så evigt tacksam för er allihop.
Mamma
Lycka är att ha världens finaste mamma. En mamma som jag kan prata med allt om och som inte bara är min mamma utan även en vän som jag kan ha riktigt kul med. Att hon även har ett hjärta av guld gör ju inte saken sämre.
Vårt hem
Jag verkligen älskar vårat hus och hem. Älskar att fixa och dona här hemma och jag trivs som fisken i vattnet. Borta bra men hemma är ALLTID bäst.
Shopping
Som så många andra älskar även jag att spendera en dag på stan eller i ett bra shoppingcenter. Det infinner ett sorts lugn och en underbar känsla i kroppen när det är dags för shopping.
Shopping är verkligen en av mina favoritsysslor här i livet och är det ngt jag är otroligt bra på så är det att spendera pengar. Och är det inte så att man ska ägna sig åt det man är bra på ?!
Design och inredning
Älskar att läsa om det, älskar att titta på det och jag mår riktigt bra av att gå runt inne på tex Severins och titta, känna och planera vad och vilka möbler vi ska ha hemma hos oss. Och när vi sedan köpt ngt som jag suktat efter länge så kan jag sitta och titta på det i en evighet.
En bra bok
Att få krypa upp och leva sig in i en riktigt bra bok är guldvärt och riktig vardagslyx.
Träna
Köra slut på kroppen totalt på ett bra träningspass eller en löprunda och få känna den härliga känslan efteråt är det inte mkt som slår. Tyvärr kommer jag inte iväg på så många pass och löpturer som jag skulle önska men försöker så gott det går.
idag känner jag livet i mig
Vilken underbar känsla jag haft i mig idag. Ni vet när allt är sådär lätt och man praktiskt taget flyger fram. Hade utan några som helst problem kunnat springa ett maraton, eller två idag...känns det som iaf. Jag känner helt enkelt livet i mig och det brukar bara betyda en sak, trots kyla, så är våren på ingång. Man får alltid lite extra energi då.
Jag har så mkt i mitt liv att vara tacksam över. Något som ibland är lätt att glömma bort, speciellt under de grå dagarna. Men jag är så glad att jag är där jag är i livet och för alla er, vare sig ni är en familjemedlem, vän eller arbetskamrat, ni som gör mitt liv till det det är - ni är mer betydelsefulla än ni anar!
Jag tänker inte sitta här och räkna upp allt i mitt liv som jag är tacksam över eller alla ni som ger mig ett riktig lyckorus. Men jag kan säga som såhär att jag älskar livet och jag njuter av varje sekund.
Upp och ner ner och upp
Från att för ngn vecka sedan känna att livet leker igen så känns det en aning tyngre nu och sen några dagar tillbaka och det stör mig. Jag har svårt för folk som tycker synd om sig själva och jag gillar ännu mindre när det är jag som tycker synd om mig själv. Och är det ngt jag har ännu svårare för så är det när andra tycker synd om mig, det klarar jag bara inte.
Livet är som en bergochdalbana, det uttrycket är väl ngt som de flesta av oss känner igen. Och likaså kan känna igen sig i oxå. Jag antar att det är så det ska vara för om livet alltid skulle vara på topp så hade man ju inte riktigt vetat vad sann lycka är, eller.....
Ngt eller rättare sagt några som däremot alltid får mig på topp igen och som gör mig oerhört lycklig så är det dessa två.
Den kärlek jag känner för dessa två killar är ganska mäktig.
Mina myspojkar.
Det är ju bara jag själv som kan ändra på mina deprimerande och negativa tankar och det är dags att göra det nu och rycka upp sig ordentligt, på riktigt. Imorgon är en annan dag och då vänder det, det ska jag se till.
Under isen
Idag va det äntligen dags att avverka ett av årets första träningspass för gymmix. De satte igång igen för terminen förra veckan men då va ja lite under isen så det blev ingen träning då för min del. Men nu är det full fart och fläkt igen. Förra veckan är historia och ska därmed förbli historia. Nu är det alltså nya tag som gäller.
Ha saknat motivation till mkt nu under det senaste, motivationen till det mesta såsom träning, matlagning, sociala ting mm. Det enda jag har haft lusten med det är att gå runt i myskläder här hemma eller allra helst gömma mig under mitt täcke och snabbspola fram tiden lite.
Men har insett att det inte går att hålla på så, det gör ju bara allt värre och har därför bestämt att det nu är dags att rycka upp sig lite. Ja ska hitta tillbaka till mina gamla rutiner igen när det gäller allt och det ska faktiskt bli skönt. Skönt att slippa depp-och-tråk-linda-som-helt-saknar-motivation.
Dagens träning vart första steget och det känns redan lite bättre. Nu jäkla ska det bli ordning och reda på torpet igen!
Morgon pw
Med tanke på all god mat vi fick igår då vi hade lite tjejmys hos min systers mamma så kändes det som att en morgon pw va ett nödvändigt måste.
Det är verkligen helt underbart att vara ute och gå, rensa tankarna och bara gå. Idag hade jag dock sällskap av syster så tankarna behöll jag inte för mig sj idag. 1,5 timme va vi ute och gick i rask takt, härlig start på dagen!
Shopping sug....
Varenda år vid den här tiden blir jag extra sugen på att göra om här hemma och köpa en massa nytt. Det är alltid så när hösten börjar närma sig. Känner ni igen det?
Är extremt shoppingsugen och skulle mer än gärna stilla det behovet. Men vi har tydligen köpstopp (ett extremt fult ord om du frågar mig) här hemma den här månaden då vi är på gång att göra om köket. Så ngn shopping just nu blir det inte, men gud va kul det hade varit att få stilla behovet bara en aning...
bilderna kommer ifrån:
Ångest
Jag är en sån som lätt kan få ångest, för minsta lilla. Jag blir orolig, osäker, nervös och uppstressad av ibland ingenting. En ganska jobbig känsla som lätt förstör.
Ångesten kan ju helt å hållet bero på olika saker o situationer men som sagt det behöver inte vara för ngn större anledning till att jag får det. Kan få ångest över ngt som för en annan är småpotatis. Många gånger struntar jag i att göra saker för att det gör att jag får ångest. Det kan tex handla om att jag är rädd för att underprestera eller att jag inte känner mig trygg i situationen, då är det många gng lättare att säga nej till saker för att slippa ångesten.
Jag är ganska blyg och är väldigt svår att komma nära inpå livet. Jag vill inte utmärka mig men samtidigt inte heller vara som alla andra. Jag kan gå min egen väg, jag har egna åsikter som jag står för men jag har bara inget behov av att jag måste stå o skrika ut dem för det inför resten av världen. Har heller inget behov av att klä mig i utmärkande, skrikiga kläder bara för att jag måste synas. Jag gillar inte när folk kollar på mig, blir bara obekväm då och får ångest å undrar om jag ser konstig ut eller ngt liknande.
Likaså att prata inför en massa människor jag inte känner så väl eller känner mig trygg med, när alla blickar är riktade mot mig och ska lyssna på vad jag har att säga får mig oxå att få ångest.
Ja herregud vilket svammel det blev, skulle även kunna fortsätta o babbla på om detta men det enda jag ville säga egentligen va att jag fick reda på att ikväll så är det ett pass i EFIT igen och det är ju så kul. Men så fort jag såg det så blev jag stressad, nervös o började bita på naglarna. Anledningen till d är att jag fortf har ont i knäna o jag vet inte om jag klarar av att genomföra ett helt pass. Tränar jag inte får jag ångest o känner mig svag, onyttig o tjock. Tränar jag kanske jag inte klarar hela passet för att det gör för ont o då känner jag mig dålig, otränad o klen. Som sagt småpotatis för vissa...
Som tur är försvinner ångesten, vissa lever ju med konstant ångest och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt de måste ha det.
Nähä ska fortsätta bita på naglarna tills kl är sju sen får vi se vad det blir.
Ångesten kan ju helt å hållet bero på olika saker o situationer men som sagt det behöver inte vara för ngn större anledning till att jag får det. Kan få ångest över ngt som för en annan är småpotatis. Många gånger struntar jag i att göra saker för att det gör att jag får ångest. Det kan tex handla om att jag är rädd för att underprestera eller att jag inte känner mig trygg i situationen, då är det många gng lättare att säga nej till saker för att slippa ångesten.
Jag är ganska blyg och är väldigt svår att komma nära inpå livet. Jag vill inte utmärka mig men samtidigt inte heller vara som alla andra. Jag kan gå min egen väg, jag har egna åsikter som jag står för men jag har bara inget behov av att jag måste stå o skrika ut dem för det inför resten av världen. Har heller inget behov av att klä mig i utmärkande, skrikiga kläder bara för att jag måste synas. Jag gillar inte när folk kollar på mig, blir bara obekväm då och får ångest å undrar om jag ser konstig ut eller ngt liknande.
Likaså att prata inför en massa människor jag inte känner så väl eller känner mig trygg med, när alla blickar är riktade mot mig och ska lyssna på vad jag har att säga får mig oxå att få ångest.
Ja herregud vilket svammel det blev, skulle även kunna fortsätta o babbla på om detta men det enda jag ville säga egentligen va att jag fick reda på att ikväll så är det ett pass i EFIT igen och det är ju så kul. Men så fort jag såg det så blev jag stressad, nervös o började bita på naglarna. Anledningen till d är att jag fortf har ont i knäna o jag vet inte om jag klarar av att genomföra ett helt pass. Tränar jag inte får jag ångest o känner mig svag, onyttig o tjock. Tränar jag kanske jag inte klarar hela passet för att det gör för ont o då känner jag mig dålig, otränad o klen. Som sagt småpotatis för vissa...
Som tur är försvinner ångesten, vissa lever ju med konstant ångest och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt de måste ha det.
Nähä ska fortsätta bita på naglarna tills kl är sju sen får vi se vad det blir.
Att göra skillnad
Jag har länge funderat på vad man kan göra för att göra skillnad. Jag vill inte gå igenom livet utan att ha åstakommit ngt bra, inte gjort ngn som helst skillnad. Jag vill hjälpa, göra ngt bra, förändra till det bättre, ngt som gör skillnad för andra. Jag vill göra ngt men jag vet inte riktigt vad!
Våran granne är väldigt engagerad i ett par barnhem i Rumänien och vi brukar ge kläder, skor mm som han tar med sig till dem. Tycker det känns mkt bättre att de får våra kläder än att sälja de för ngn ynka tia på ngn aktionsajt.
Hur som haver så tycker jag det är väldigt imponerande det han gör, han åker ner några gng per år för att hjälpa. Han gör skillnad!
Jag har funderat på det här länge vad jag kan göra o har väl inte riktigt kommit fram till ngt än. Men nu har jag jag åtminstone anmält mig till att bli världsförälder. För 100 kr i månaden så kan du oxå bli världsförälder. Då hjälper du inte bara ett barn utan barn över hela världen.
Det gör kanske inte gör ngn större skillnad, men det är en början och det är iaf ngt, jag gör iaf ngt.
Våran granne är väldigt engagerad i ett par barnhem i Rumänien och vi brukar ge kläder, skor mm som han tar med sig till dem. Tycker det känns mkt bättre att de får våra kläder än att sälja de för ngn ynka tia på ngn aktionsajt.
Hur som haver så tycker jag det är väldigt imponerande det han gör, han åker ner några gng per år för att hjälpa. Han gör skillnad!
Jag har funderat på det här länge vad jag kan göra o har väl inte riktigt kommit fram till ngt än. Men nu har jag jag åtminstone anmält mig till att bli världsförälder. För 100 kr i månaden så kan du oxå bli världsförälder. Då hjälper du inte bara ett barn utan barn över hela världen.
Det gör kanske inte gör ngn större skillnad, men det är en början och det är iaf ngt, jag gör iaf ngt.
3 år med riktig kärlek(varning för smörig text)
Jag gillar egentligen inte smöriga inlägg och jag brukar oftast försöka undvika sådana men ibland så bara måste man....få skryta lite.
För tre år sedan befann jag mig i halmstad, solen sken och det va riktigt varmt ute, påskafton skulle firas och det va uppdukat för fest o kvällen skulle sedan avslutas på mårtenssons. Just då hade jag inte en tanke på att jag skulle träffa han, min pojkvän och sambo, pappan till mitt barn och min stora kärlek här i livet.
♥
Han är den finaste människa jag ngnsin träffat. Han har hjärtat på det rätta stället och glimten i ögat. Har heller aldrig varit med om ngn så händig, smart och uppfinningsrik människa som Alex. Efter 3 år tillsammans så fortsätter han att imponera. Känns som att det inte finns ngt som han inte kan, han kan banne mig allt och lite till.
Mycket har vi hunnit med under dessa 3 år tillsammans och mer kommer det att bli, våran resa har ju bara börjat. Och hur det nu än kan vara möjligt så älskar jag dig bara mer och mer för varje dag.
3 år tillsammans med världens finaste kille
Du gör mig såå lycklig
Du gav mig det finaste man ngnsin kan önska.
Tack för att du är just den du är och tack för dessa underbara 3 år och många många fler kommer det att bli =).
Älskar dig Alex ♥
Dagistankar
Tiden bara rinner ju iväg som vi alla vet och snart är det dags för oliver att börja dagis(d kommer alltid heta dagis för mig o inte förskolan). Än är det några månader kvar men det säger ju bara svisch så är vi ju där. Och det här med dagis har jag verkligen blandade känslor inför.
Samtidigt som jag längtar o tycker det ska bli riktigt kul att komma tillbaka till jobbet så känns det samtidigt väldigt tomt att jag inte kommer att få träffa Oliver lika mkt på dagarna längre.
I början kommer jag inte jobba heltid men sen då!?! Då kommer jag bara att få träffa han i några timmar om dagen och det känns riktigt tråkigt och inte helt ok.
Jag förstår att dagis kan vara jätte bra för barnen då jag tror de utvecklas och lär sig en hel massa positivt( självklart en hel del negativt oxå) och att det är bra för den sociala biten osv. Men det är bara det att jag känner sådan avundsjuka o orättvisa. Jag blir avundsjuk på att andra människor ska få spendera mer tid med min lilla stjärna än vad jag själv kommer att få göra. Och det känns orättvist att jag kommer att missa så himla mkt av hans uppväxt. Ja så känner jag.
Jag är säker på att Oliver kommer att älska att vara på dagis och jag är säker på att det är nyttigt för han oxå då han tex behöver lära sig att han inte alltid kan få all uppmärksamhet. Så det är kanske egoistiskt det jag känner, för dagis kommer säkert ge han jätte mkt.
Jag vet inte man kanske vänjer sig vid tanken och man får väl helt enkelt acceptera det. Men är det verkligen helt rätt att man bara ska få träffa sin familj ett par timmar om dagen? Är det verkligen så det ska vara?
Nu är det ju som sagt några månader kvar tills han ska börja så vi ska se till att njuta så mkt det bara går av den här tiden och så får vi ta tag i dagisbiten o mina känslor för det då.
Samtidigt som jag längtar o tycker det ska bli riktigt kul att komma tillbaka till jobbet så känns det samtidigt väldigt tomt att jag inte kommer att få träffa Oliver lika mkt på dagarna längre.
I början kommer jag inte jobba heltid men sen då!?! Då kommer jag bara att få träffa han i några timmar om dagen och det känns riktigt tråkigt och inte helt ok.
Jag förstår att dagis kan vara jätte bra för barnen då jag tror de utvecklas och lär sig en hel massa positivt( självklart en hel del negativt oxå) och att det är bra för den sociala biten osv. Men det är bara det att jag känner sådan avundsjuka o orättvisa. Jag blir avundsjuk på att andra människor ska få spendera mer tid med min lilla stjärna än vad jag själv kommer att få göra. Och det känns orättvist att jag kommer att missa så himla mkt av hans uppväxt. Ja så känner jag.
Jag är säker på att Oliver kommer att älska att vara på dagis och jag är säker på att det är nyttigt för han oxå då han tex behöver lära sig att han inte alltid kan få all uppmärksamhet. Så det är kanske egoistiskt det jag känner, för dagis kommer säkert ge han jätte mkt.
Jag vet inte man kanske vänjer sig vid tanken och man får väl helt enkelt acceptera det. Men är det verkligen helt rätt att man bara ska få träffa sin familj ett par timmar om dagen? Är det verkligen så det ska vara?
Nu är det ju som sagt några månader kvar tills han ska börja så vi ska se till att njuta så mkt det bara går av den här tiden och så får vi ta tag i dagisbiten o mina känslor för det då.
Den eviga hårfrågan
Oliver va feberfri idag när han vaknade, yeeiij för det! Hoppas bara det håller i sig. Vi får ta en innedag till idag så får vi se hur det ser ut sen.
Nästa vecka är det dags för ett besök hos frisören igen för min del o då är ju den ständiga frågan, vad ska jag göra? Själva "frisyren" kommer jag inte göra ngt åt den här gng för ska låta det växa ut lite. Däremot ska jag göra ngt åt hårfärgen. Är otroligt trött på den blonda tråkiga kulören jag har på mitt barr. Vill testa ngt annat. Är sugen på att göra det mörkare men frågan är hur jag kommer trivas/passa i det. Man kanske ska gå den säkra vägen o göra det lite mer guldigt bara? Samtidigt hade det varit kul att testa på en lite mörkare nyans. Eller så kanske man ska låta frisören få fria händer? Vad tycker ni?
Nästa vecka är det dags för ett besök hos frisören igen för min del o då är ju den ständiga frågan, vad ska jag göra? Själva "frisyren" kommer jag inte göra ngt åt den här gng för ska låta det växa ut lite. Däremot ska jag göra ngt åt hårfärgen. Är otroligt trött på den blonda tråkiga kulören jag har på mitt barr. Vill testa ngt annat. Är sugen på att göra det mörkare men frågan är hur jag kommer trivas/passa i det. Man kanske ska gå den säkra vägen o göra det lite mer guldigt bara? Samtidigt hade det varit kul att testa på en lite mörkare nyans. Eller så kanske man ska låta frisören få fria händer? Vad tycker ni?
gillar den vänstra färgen men frågan är om inte det skulle va för mörkt?!
Bebis nr 2
Ligger o kollar på bilder från tiden när jag va gravid, på magen o likaså bilderna från bb. Bilderna från bb är något som jag ALDRIG kommer lägga in på bloggen. Känns lite väl privata för det=).
Man glömmer snabbt allt det jobbiga med att vara gravid o kommer bara ihåg det positiva, iaf jag. Jag längtar efter att få vara gravid igen, längtar efter gravidmagen, sparkarna när den lille ger sig till känna, ul när man får se den lille. Som ni märker ha jag tydligen glömt bort hur mkt jag hatade att se ut som en michellin gubbe, hur svårt d va att ta sig upp ur sängen, vända sig osv.
Det kommer inte bli några syskon till oliver inom de närmsta då vi vill att oliver ska bli lite äldre först o jag vill jobba o känna på den vardagen först. Men jag längtar tills det är dags o så har vi ngt att se fram emot=)
Innan jag blev gravid förstod jag inte hur en blivande mamma kunde känna på sig va d va för kön som bodde i magen. Men nu förstår jag den känslan, ju mer det närmade sig bf ju säkrare blev ja på att det va en pojke som bodde i min. Drömde även en natt att det va en pojke, en stor pojke o att vi inte hade några kläder som passade för att han va så stor. Och d visade ju sig att Oliver va rätt stor =).
När det kommer till namnen har jag de rätt klara för mig. Om det blir en liten flicka nästa gång så är det fortfarande Molly som gäller o blir det en liten kille gillar jag Melvin. Men alex va väl inte överförtjust i det namnet.
Hur som haver så hinner vi nog ändra oss till det väl är dags igen, om det blir dags igen, för jag vågar inte ta ngt för givet då jag ibland tror att ngt har gått sönder i mig efter allt från förra gng så jag inte kan få fler barn.
Men om man ska bortse från alla negativa tankar o allt det jobbiga så längtar jag extremt efter att få ha ett litet liv inom mig igen. För när man är gravid så är varje dag speciell o spännande.
Man glömmer snabbt allt det jobbiga med att vara gravid o kommer bara ihåg det positiva, iaf jag. Jag längtar efter att få vara gravid igen, längtar efter gravidmagen, sparkarna när den lille ger sig till känna, ul när man får se den lille. Som ni märker ha jag tydligen glömt bort hur mkt jag hatade att se ut som en michellin gubbe, hur svårt d va att ta sig upp ur sängen, vända sig osv.
Det kommer inte bli några syskon till oliver inom de närmsta då vi vill att oliver ska bli lite äldre först o jag vill jobba o känna på den vardagen först. Men jag längtar tills det är dags o så har vi ngt att se fram emot=)
Innan jag blev gravid förstod jag inte hur en blivande mamma kunde känna på sig va d va för kön som bodde i magen. Men nu förstår jag den känslan, ju mer det närmade sig bf ju säkrare blev ja på att det va en pojke som bodde i min. Drömde även en natt att det va en pojke, en stor pojke o att vi inte hade några kläder som passade för att han va så stor. Och d visade ju sig att Oliver va rätt stor =).
När det kommer till namnen har jag de rätt klara för mig. Om det blir en liten flicka nästa gång så är det fortfarande Molly som gäller o blir det en liten kille gillar jag Melvin. Men alex va väl inte överförtjust i det namnet.
Hur som haver så hinner vi nog ändra oss till det väl är dags igen, om det blir dags igen, för jag vågar inte ta ngt för givet då jag ibland tror att ngt har gått sönder i mig efter allt från förra gng så jag inte kan få fler barn.
Men om man ska bortse från alla negativa tankar o allt det jobbiga så längtar jag extremt efter att få ha ett litet liv inom mig igen. För när man är gravid så är varje dag speciell o spännande.
Tankar under natten
Vaknade halv fyra inatt och låg sedan vaken till halv sex innan jag somnade. En timme senare vid halv sju va det dags att stiga upp. Så jag hade utan problem kunnat somna stående i morse, men nu är jag piggare igen=).
Ha kommit in i en period (igen) där jag har svårt att sova. Känner mig stressad samtidigt som jag ligger o reflekterar över livet vilket inte gör saken lättare. Varje gng jag ska somna så passerar mitt liv i revy igenom huvudet. Får ångest över saker ja gjort, sagt osv. Kan säga att hade jag skrivit blogg under kvällen/natten så hade det blivit en hel del djupa inlägg.
Kan nästan få panik över vissa saker som jag skäms såå över. Ha blivit tillsagd att det inte är ngt att skämmas för eftersom alla ha gjort saker i sina liv som man inte är stolt över och detta är typiska grejer en snorunge gör/säger o annat som kanske hänt/sagts när man inte mått som bäst.
Och alla ha väl haft för stor mun när de varit lite rund om fötterna eller?!=) Ja vissa grejer är sjukt löjligt av mig att ens reflektera över å speciellt att ha ngn som helts ångest över. Sånt som man egentligen bara kanske borde skratta åt idag eftersom man va så otroligt löjlig då, men nej jag skäms.
Hur som haver det är ju en himla tur att man kan förändras o att man lär sig av sina misstag=). För efter mina sk misstag så blev det ju en rätt bra människa av mig oxå, försöker jag iaf intala mig själv;)!
Ha kommit in i en period (igen) där jag har svårt att sova. Känner mig stressad samtidigt som jag ligger o reflekterar över livet vilket inte gör saken lättare. Varje gng jag ska somna så passerar mitt liv i revy igenom huvudet. Får ångest över saker ja gjort, sagt osv. Kan säga att hade jag skrivit blogg under kvällen/natten så hade det blivit en hel del djupa inlägg.
Kan nästan få panik över vissa saker som jag skäms såå över. Ha blivit tillsagd att det inte är ngt att skämmas för eftersom alla ha gjort saker i sina liv som man inte är stolt över och detta är typiska grejer en snorunge gör/säger o annat som kanske hänt/sagts när man inte mått som bäst.
Och alla ha väl haft för stor mun när de varit lite rund om fötterna eller?!=) Ja vissa grejer är sjukt löjligt av mig att ens reflektera över å speciellt att ha ngn som helts ångest över. Sånt som man egentligen bara kanske borde skratta åt idag eftersom man va så otroligt löjlig då, men nej jag skäms.
Hur som haver det är ju en himla tur att man kan förändras o att man lär sig av sina misstag=). För efter mina sk misstag så blev det ju en rätt bra människa av mig oxå, försöker jag iaf intala mig själv;)!
Vem f*n är Justin Bieber? (ursäkta språket)
Jag o Oliver började morgonen med att kolla på EMA på MTV. Jag har alltid undrat vem f*n Justin Bieber är. Har sett han på bild o läst ngt dumt uttalande från han i en artikel men aldrig sett ett uppträdande med honom och är osäker på om jag hört ngn låt med han. Men det borde jag väl gjort med tanke på att han tydligen är väldigt populär.
Nu ha jag ä n t l i g e n sett ett uppträdande med honom men kan nu istället ställa frågan. vad f*n är det som är så speciellt med honom? Gillar inte att använda svordomar i min blogg då jag tycker det smutsar ner men kände att jag va tvungen för jag förstår inte riktigt hysterin kring denna pajk. Men antar att jag är i fel ålder?!? hur som haver så har jag ju nu fått svaret på den första frågan ang justin bieber, svaret på den andra tror jag inte att jag kommer att få.
Nu ha jag ä n t l i g e n sett ett uppträdande med honom men kan nu istället ställa frågan. vad f*n är det som är så speciellt med honom? Gillar inte att använda svordomar i min blogg då jag tycker det smutsar ner men kände att jag va tvungen för jag förstår inte riktigt hysterin kring denna pajk. Men antar att jag är i fel ålder?!? hur som haver så har jag ju nu fått svaret på den första frågan ang justin bieber, svaret på den andra tror jag inte att jag kommer att få.
Tankar om allt, inget och mycket under kvällstid
Är det ngn gng man får bra ideer eller tankar så är det på kvällen precis innan man ska sova. Men sen när man vaknar så är allt nästan som bortblåst. Så egentligen borde man ha papper och penna jämte sängen så man kunde skriva ner allt som figurerade i huvudet precis innan man ska sova.
Den senaste tiden innan jag ska sova så har mina tankar gått tillbaka till mkt förr och då. Saker som jag vill ta tillbaka, be om ursäkt för, saker som jag vill få ogjorda. Jag skäms när jag tänker på hur jag har betett mig ibland. Saker som sagts och gjorts och som man kanske inte alls menar eller står för men som bara skett i stundens hetta utan att man tänkt sig för innan. Mkt som man vill få ogjort eller åtminstone ändra lite på.
Kan må riktigt dåligt när vissa saker passerar tankeverksamheten men tyvärr är det ju lite sent att ändra på såhär i efterhand. Som tur är har jag förändrats, förhoppningvis till det bättre.
Som sagt lite sent att ändra och ta tillbaka saker som gjorts och grodor som hoppat ur min mun då men man kan ju åntminstone se till att det aldrig sker igen.
Då va då och nu är nu................och nu ska jag fortsätta överdosera koffein vilket både är skönt för halsen och hjälper mig att piggna till.
Like it alooot!
Om jag ska vara ärlig kan jag inte komma ihåg sist jag trivdes såhär mkt med livet, med min tillvaro. Livet är verkligen underbart emellanåt och jag njuter för fulla muggar.
Har varit alldeles för mkt skit, bull och dramatik under åren som gått men nu finns det ingenting av det längre, vilket vi mer än gillar. Harmoni säger jag bara=)!
Alla har vi ju olika mål i livet. Jag vet vad jag vill ha ut av livet och vilka sk mål jag har. Ett sk mål som jag har skrev jag redan om i början av hösten och det är jag nu ett steg närmare, Svensson livet. Vill ha det precis så som mamma och som så många andra.
Och för att jag ska kunna nå ett annat mål inom kortare framtid så blir det till att plugga lite vid sidan av i höst. '
Och det ser jag också fram emot. Allt för att få det jag vill ha. Man ska aldrig nöja sig med mindre än det bästa!
Gillar verkligen hur saker och ting utvecklas nu för tiden. Gillar hur livet gör sina vändningar. Gillar hur planerna ser ut för framtiden. Gillar den kommande sommarens spikningar. Gillar de kommande resorna. Life is gooood!
Jag är som baloo säger: …nöjd med allt som livet ger…
Och tom mer än så ♥
