Jag gillar känslan med nytt och fräscht och det är lite samma sak med ett nytt år. Jag är så redo för ett nytt år med blanka sidor. 

2016 hoppas jag blir ett friskt år där jag kan hitta tillbaka till träningen, växa och utvecklas som person, vara den bästa mamman jag kan vara till oliver o molly, en väldigt bra vän och jobbarkompis o den bästa frun till A. Den bästa versionen av mig helt enkelt. 

Dessutom så tänker jag gå tillbaka till blondin!

Nytt år och nya planer.

Jag var fortfarande mammaledig och jag hade bestämt att dessa sista månader hemma med mina små så skulle jag njuta av till fullo. 

I januari hade A sin svensexa tillsammans med sina vänner, våran fina molly fyllde 1 och jag gick med i mammafitness i hopp om att stärka mina magmuskler,

Våren var fullproppad med aktiviteter o händelser, vilket fö jag fick känna av med tanke på min magkatarr. Det var min systers examen, 30 års firande, Göteborgx2 , bröllopsfest mmm

Molly fick vattkoppor , både på gott o ont. Vi hade försökt få det i flera veckor och samma vecka som vi skulle ha våran bröllopsfest för våra vänner fick hon det.

I Göteborg för att fira svärmor

En för mig jobbig grej var Olivers operation. Han hade ett ljumskbråck och skulle därmed sövas ner och åtgärda detta. Men min lille kille är så mkt tuffare än jag. Det gick utmärkt bara ngn tår från min sida.

O är tveksam till att det verkligen är fotbollsstrumpor han fått på sig som läkaren påstår 

Läste en kurs - vilket va lite tuffare än väntat med två barn

Under våren flyttade våran traditionsenliga onsdagsfika ut till apladalen.  Älskade att spendera förmiddagarna där tillsammans med mina hjärtan.

Den här lilla goa hönans föräldrar förlovade sig och det firade vi med planka o lite bubbel

Olivers födelsedag spenderades på Leos lekland

I maj åkte jag och Alex till London med mitt jobb. En toppen resa på alla vis och jag är så glad att jag övervann min flygrädsla och faktiskt följde med.

Midsommar 2015

Någon sommar fick vi ju inte direkt uppleva. Eller den kom men inte under själva semesterveckorna utan lagom till när folk började jobba i augusti då fick vi känna på lite värme.

Jag , Alex och oliver åkte till Göteborg för en natt och bodde på Gothia, besökte Liseberg o Universeum. Och till Olivers förtjusning åkte vi tåg upp. Tror att O uppskattade att det bara var vi tre och att han fick vår fulla uppmärksamhet. 

I början av sommaren gifte sig min kusin  i Kroatien och i augusti var det dags för bröllopsfest. 

I augusti började jag jobba igen efter 1,5 år hemma. Något jag både såg fram emot och fruktade. Att inte få vara hemma med mina små längre kändes riktigt sorgligt - ett kapitel tog slut och ett annat tog vid. 

Samtidigt var det dags för M att börja på dagis ngt hon sett fram emot. Det märktes hela våren då hon aldrig ville följa med hem när vi lämnade O på dagis. Hon var så redo och hon verkligen älskar det! 




Stockholm var en av höjdpunkterna under hösten. God mat o dryck, shopping o hotellvistelse - bland det absolut bästa man kan ägna sig åt om du frågar mig.


En annan höjdpunkt var ullaredstrippen. 

Otroligt god mat med fint sällskap och ett o annat glas för mkt leder både till skratt, sång och minnen. 

Jag o Oliver började morgonen med att bygga lego

Barnen har fått så mycket fint (och vi med för den delen.)Jag tycker det är minst lika roligt som barnen när det kommer till deras julklappar. Både att bygga ihop, leka med och plocka o ställa i ordning. 

I en av mollys julklappar gömde sig en stor My little pony i mjukis variant.

Hade jag fått en sån när jag var liten hade jag dött lite av lycka.

Hushyllan som jag väntat på

Dagen kommer i stort sett fortsätta i samma anda. O och A ska iväg till ishallen en runda och lite senare i em ska vi hälsa på familjen Ahlqvist/sanden vilket va alldeles för längesen sist. 

Sen blir det återigen pyjamasen o soffan för min del. 

Nu är det dags för den årliga uppesittarkvällen. 

Fick hem en tidig julklapp häromdagen. En julklapp till mig från mig. Ibland får man helt enkelt agera jultomte.

Är oxå lite nyfiken på varför magen ser ut som den gör, när det kommer till färgen. Är det nya blåmärken som uppkommit eller är det mer hud som dött?

Magen i lördags 11 dgr efter operation

Har inte ätit några värktabletter sen i tisdags då jag anser att det är bättre att inte lura kroppen. På det viset så vet jag vad jag klarar av och kroppen säger ifrån om jag skulle göra för mkt. 

I övrigt känner jag mig väldigt pigg och så länge jag sitter still märker jag ingen skillnad från innan operationen - förrän det är dags att resa på sig. Då blir jag genast varse om vad jag gjort. Men jag tycker ändå att det blivit bättre, jag reser mig upp lättare och jag kan räta mig upp emellanåt. Däremot så är jag väldigt svullen fortfarande och det blir värre på kvällen. Men så kan det vara i några månader. 

Hur som så känns det väldigt bra med ett återbesök för att stilla mina paranoida tankar. 

Helgen har jag spenderat precis på samma ställe som de senaste dagarna nämligen i soffan, där jag slagit in julklappar o parat ihop tvättade strumpor. Det är på den nivån jag kan hjälpa till här hemma just nu.  

Och den här veckan kommer nog se likadan ut förutom ett återbesök på art Clinic och sen är det dags för julfirande i slutet av veckan. Hur mycket firande jag klarar av vet jag inte men att förflytta sig från en soffa till en annan ska väl inte vara så svårt?! 

Julförberedelserna i år har inte riktigt blivit som jag tänkt. Jag har missat så mkt och allt jag ville göra med barnen har fått ställas in. Jag älskar allt som har med julförberedelserna att göra men det är pga barnen det känns så tråkigt. Jag vill ju att de ska minnas jularna som en mysig högtid och att vi ska skapa oss våra egna familjetraditioner som de sedan ska berätta om för sina barn. I år blir inget som jag hade tänkt. 

Jag visste helt enkelt inte riktigt vad som väntade med en sådan här bukoperation. Det är himla tur att vi har flera jular framöver då vi kan skapa traditioner och nästa år får vi helt enkelt köra dubbelt upp när det kommer till allt som har med julen att göra. 

Behöver jag säga att jag verkligen längtar?! 

Ringde nämligen igår för att höra vad de säger om det hela och de ville att jag skulle komma upp för säkerhetsskull så de kunde få kolla på mig. 

Receptionen 

Togs emot av en sköterska som konstaterade att jag hade vätska vid revbenen och det har orsakat ett lite högre tryck. Även en av läkarna som va med och opererade mig kom in och tittade på mig. Måste säga att det känns väldigt tryggt att vara  i deras händer. Man blir väldigt bra bemött och alla jag har träffat har varit super gulliga och omhändertagande. 

Det bestämdes iaf att inget skulle göras nu för än så länge var det inte så pass mkt vätska så kroppen skulle klara av det själv. Man hade kunnat suga ut den men då uppstår en risk för infektion samt att det förmodligen hade kommit ny vätska. 

På tisdag ska jag dit igen och då ska vi se om det kommit ytterligare vätska och i så fall görs en ny bedömning då. 

Senaste dagarna har jag haft en enorm huvudvärk och ont i nacken. Har trott att det beror på att jag bara varit inne i flera dagar. Det gör ju att man känner sig sjuk. Men igår fick jag även feber så jag vet inte. 

En annan grej jag märkte igår var en sk komplikation efter operationen - dvs vätska i magen. Det är en av komplikationerna som uppstår om man är för aktiv. Men vill knappast påstå att jag varit aktiv, visst jag har hämtat posten som den stela tant jag känner mig o försökt plocka undan lite då det är väldigt jobbigt o bara sitta o se på allt stök. Men annars har jag varit stilla precis som jag blivit tillsagd.  

Får se om jag ska ringa upp idag eller om jag bara väntar till nästa återbesök som är på tisdag.

För att se om du har vätska i magen så trycker du på ena sidan o skvalpar det på andra sidan så har du fått vätska i magen. 

Syns inte på bilden men naveln börjar faktiskt se ut som en navel och blåmärkena i ljumsken är nästan helt borta

Men idag, idag är det tvärtom - om det beror på att återbesöket gick bra eller att jag fortfarande har lite morfin kvar i kroppen vet jag inte - men idag känner jag mig oerhört positiv och det är en mycket härlig känsla.

Min älskade underbara lilla tjej. Det händer så mycket just nu och det kommer nya ord hela tiden. Meningar med två ord har det varit länge men igår hörde jag eller åtminstone var det första gången jag noterade en mening med tre ord:

- Titta pappa häst! 

Jag blir helt varm i hjärtat och det går inte att dölja den stolthet jag känner varje gång hon säger eller gör något nytt. 

Igår när barnen kom hem efter att ha spenderat en natt hos farmor o farfar så sprang hon fram till mig o sträckte ut armarna och ville att jag skulle lyfta upp henne. När jag sagt att jag inte kan en andra gng blev hon jätte ledsen.  

Om några månader tänker jag lyfta upp dig o aldrig släppa ner dig igen. 

Har ju en stolthet till - Oliver. Min fina snälla vackra pojke. 

När jag frågade honom vad han önskade sig i julklapp fick jag svaret:

- jag önskar mig det jag får.

Kärlek 

- städa huset

- baka lussekatter o frallor 

- göra pepparkakshus med barnen 

- klä granen

- ta en fika på stan o känna in julstressen 

Ny vecka och detta är några av sakerna jag skulle vilja göra den här veckan. Känns som jag är rätt negativ men det är bara så att jag märker ingen större förändring. Visst att det är skillnad från dagen jag kom hem och idag men jag vill se mer! Och för att inte tala om hur väldans tråkigt det är att bara sitta o titta på tv dag in o dag ut. Med andra ord jag är oerhört och extremt uttråkad.

Imorgon är det dags för det första återbesöket på art clinic , dags att ta bort hälften av stygnen i naveln, ska bli skönt o höra vad de säger om svullnaden samtidigt så är jag lite nervös. 

Men för att vara lite positiv nu då, idag är det bara måndag. I slutet av veckan kanske jag kan börja pricka av listan.

Såhär såg magen ut i lördags.

Svullen, blåslagen o ärrad.

Snitt från höft till höft och ett snitt vid naveln

Tänk vad man tar allt för givet så länge man är frisk o helt rörlig. 

Nu ska jag bara försöka få de inslaget innan de kommer hem.

Så imorse lossade vi igen och det va dags för duschen. Men så fort korsetten var av så svartnade det för ögonen o det började tjuta i öronen.  Oerhört jobbigt så var tvungen att ta mig till sängen igen för att lägga mig ner. 

Innan operationen så var jag säker på att efter en vecka är jag fit-for-fight igen.  Även om det är ett par dagar kvar tills det gått en v så känns det som att jag va helt ute o cyklade när jag sa så. Visste inte alls vad detta innebar - smärta visste jag, men allt runtomkring som egentligen är det värsta hade jag ingen som helst aning om. Och det stressar mig lite att tiden går så fort men att jag fortf är så hjälplös. Det går framåt det gör det, men i min smak är framstegen för små.

Som ni säkert förstår är tålamod inget som jag har mycket av. Det här med att ligga hemma , inte göra ngt o känna sig helt onyttig är inte min melodi. Och utöver det behöver jag nämna det enormt dåliga samvetet gentemot alla men speciellt mina barn?! 

Tänkte först lägga ut en bild på min mage som vi tog igår efter att korsetten är borta. Men väntar nog lite med det.

Det var dagens negativa nu ska jag tänka på hur mycket lättare jag reser på mig idag jämfört med häromdagen 😊👍. 

Dygnet runt i fem veckor ska jag ha på mig en sorts korsett. Den sitter för övrigt åt som bara den och i emellanåt är det tom lite jobbigt att andas. Hur som, den ska jag ha på mig i fem veckor och efter det på dagtid i ytterligare några veckor. Då den går ända ner till knäna och upp till revbenen så begränsar det lite när det kommer till kläderna man har utanför. 

Så länge jag ligger här hemma så spelar det rockenroll om jag har en lös T-shirt o mjukisbyxor men sen när det är dags att jobba igen o möta folk så känns inte det som ett alternativ. Men jag tänkte lite större klänningar som är lite A formade och likaså större byxor som hänger lite med en resår i midjan.

Svart enkel klänning som även är lite högre i halsen

Dessa byxor klickade jag även hem.

Hoppas att de är i ett litet mer snällare material än de jag redan har. Mao lite mer strykfria

Ingen direkt jobb/vardagsklänning men kunde inte låta bli. Roseguld är ju så fint

Korsetten ska alltid sitta på förutom när den tvättas o såklart när jag ska duscha. Idag är det dessutom tillåtet för min del att duscha för första gången efter operationen och jag kan villigt erkänna att jag är aningens nervös inför det. Korsetten känns som en trygghet och det håller allt på plats. Blir yr o illamåendes bara jag tänker på att jag ska ta av den. Jag får undvika att kolla på magen helt enkelt, får sätta mig på en stol i duschen o bara få det gjort. För med tanke på att min kalufs nu har ett helt eget liv så är en dusch nödvändig o jag kommer säkerligen känna mig mycket bättre efteråt. 

Jag ser leksaker ligga på golvet, disken i köket o de döda blommorna i vasen som måste slängas men jag kan inte göra ngt åt det.  

Stackars lilla M 

Strumpbyxor o en tröja

Strumpbyxor är inte byxor!

(Inte leggings heller för den delen)

Man kan inte vara bra på allt min älskade A och när det kommer till barnens kläder så tar jag hand om det i fortsättningen. ❤️

Hur som är det ändå ganska kul att spåna helt fritt, planera och titta ut hur man skulle vilja ha det. Och då helt utan några som helst begränsningar.

Ju längre man bor i hus ju mer lär man sig hur man vill ha det o hur man inte vill ha det om man nu skulle bygga.  Något jag skulle vilja ha är ett separat kök. Inte sån öppen planlösning vi har nu, separat del för barnen med sovrum o allrum, wic mm.

Vill tex kunna ha köket fritt från gäster och kunna duka o förbereda i matsalen kvällen innan om vi skulle ha besök. Dessutom då låta gästerna slippa se stöket o fixandet i köket. Samt så skulle jag vilja sitta med familjen vid ett runt bord i köket o äta frukost och skulle det vara ngt speciellt så äter vi vid matsalsbordet.

I mitt kommande önskekök så hittar vi dessa möbler o inredningsdetaljer

(Bilder från rum21, Ikea, desenio, )

Här hemma är det rätt svårt att hitta en bekväm o skön sitt/liggställning. Finns inget som känns helt ok. Sen att stå är det inte riktigt tal om ännu - jag går värre än ringaren i notre dame. Men det tar ngn v har jag förstått innan det blir lättare att gå. 

Mår lite illa emellanåt och blir lite frustrerad över hur mkt hjälp jag behöver men samtidigt så är det oerhört skönt att ha den här operationen gjord.  en seperation på 8 cm och ett navelbråck är nu åtgärdat och nu blir det ju bara bättre o bättre 

Jag landade sen rätt fort o började må illa och så fort jag försökte resa på mig fick jag blodtrycksfall. Nu för en halvtimme sen lyckades jag gå upp o kissa för första gången och det va en pärs vill jag lova.

Nu gäller det att återfå styrkan o balansen snabbt för om ett par timmar åker jag hem.

Hem till mina älsklingar

Har inte pratat med läkaren än men de som tar hand om mig på uppvaket säger att allt gick precis som det ska.

Trött febrig tjej i helgen

Update: ringde kliniken för att höra mig för då jag är rätt säker nu på att jag kommer bli hemskickad imorgon. Men de ville att jag skulle förbereda mig för op o komma dit, sen får narkosläkaren avgöra om jag är för dålig. 

Hon är så gosig o vill kramas o klappa hela tiden. Ångesten o det dåliga samvetet tynger mig rejält då jag knappt vågar vara nära henne med rädsla av att bli sjuk 

Ikväll skulle det varit tjejträff för min del men jag ställde in det. Har tyvärr ingen ork till det så även om dessa träffar ger mig så mkt positiv energi så måsteman tänka om o prioritera lite dagar som dessa. 

Nu blir det till att fortsätta kolla på Pippi. 

Dessa tre koftor föll mig mest i smaken o hade jag gärna haft i min ägo.

Ha varit en seg dag då jag frusit, haft fruktansvärt ont i ryggen o varit obeskrivligt trött. Ger mig fanken på att minis baciller har attackerat mig oxå. Hon är dessutom ännu sämre nu, 39 g feber o ögonen är knallröda o geggiga. Men ändå är hon vid rätt gott mod. 

Själv så har jag börjat knapra naturläkemedel för att förebygga förkylningar o dylikt nu, är så oerhört stressad över att det faktum finns att operationen kanske inte blir av. Besvikelsen kommer man då inte kunna ta miste på om det skulle visa sig bli så. 

Jo visst, jag är oerhört optimistisk idag.... 

Pigga o glada där - en önskan om lite positiv energi här.

Min älskade lilla flicka

Nu blir det tvätt av diverse handdukar o dylikt här hemma! 

Ha en fin tisdag!