Mamatummy day
Det finns en dag för allt och idag är det mammamagedagen.En viktig dag att uppmärksamma enligt mitt tycke. Kan tänka mig att många anser att dessa dagar är otroligt onödiga o allmänt löjligt påhitt. Men är du en av de kvinnor som lider efter en graviditet/förlossning så är det en otroligt viktig dag att uppmärksamma.
En dag för att uppmärksamma alla mammamagar därute och som kanske kan göra att de mammor med besvär kan tas på allvar. För allt som oftast får man bara svaret när man söker hjälp pga besvär efter en graviditet att det är normalt. Allt är normalt, det är inget man kan göra, man får räkna med att kroppen förändras. Vilket är helt fel, visst kroppen förändras men man ska inte behöva gå runt och ha ont!
Under en graviditet undersökt och följs kvinnan upp under många tillfällen men efter förlossningen så är det oftast en träff med barnmorskan för att sedan lämnas helt i sticket. Det är inte någon barnmorska, inte många iaf, som pratar om diastas recti eller berättar hur man ska göra för att förbättra den uttöjda bukmuskulaturen utan man undersöks vaginalt för att se om du kan knipa ordentligt och sedan är du i stort sett klar att leva på som vanligt igen enligt deras tycke. FEL FEL FEL!
Det är bristen på kunskap i ämnet som gör att det blir så fel. Jag har bla träffat en sjuksköterska, där hon sa att hon aldrig hört talas om att magmuskler inte skulle gå tillbaka/ihop av sig självt. Hur kommer det sig när det är så många där ute som lider?
Det är bristen på kunskap i ämnet som gör att det blir så fel. Jag har bla träffat en sjuksköterska, där hon sa att hon aldrig hört talas om att magmuskler inte skulle gå tillbaka/ihop av sig självt. Hur kommer det sig när det är så många där ute som lider?
I Sverige anses en distas vara ett skönhetsfel. Så fel igen! Många kvinnor får bestående men såsom urinläckage, smärta och begränsningarna i det vardagliga livet är många. Och det ska anses som normalt, att kroppen förändras efter en gravititet och det är bara att leva med det. Du har ju fått ngt fint för det - så det ska det väl vara värt.
Före op
Jag hade en diastas som visade sig vara 8 cm bred. Mina inre organ kunde jag peta ner emellanåt när jag låg ner då de stack fram. Magen svullnade ordentligt på kvällarna då mina sk magmuskler inte orkade hålla in magen mer och jag blev otroligt trött i ryggen.
Även om det finns dem som har det mycket värre och verkligen lider så vägrade jag acceptera att ha det så. Jag gick till en sjukgymnast, var med i mammafitness, tränade som jag skulle och åt rätt. Inget hjälpte - så klart. Pratade även med en läkare på värnamo sjukhus och han hävdade att det inte fanns ngt man kunde göra åt detta - man syr inte ihop magmuskler, en sådan op blir aldrig bra.
Vägrade acceptera även detta. Så jag tog kontakt med Art clinic i Jönköping och den 8 dec 2015 genomgick jag min operation för att åtgärda min diastas. En skönhetsoperation i mångas mun ett nödvändigt kirurgiskt ingrepp i min.
Många lider så i det dolda och många tror att det är såhär det ska vara - att det är normalt att ha ont och nedsatt funktionsförmåga i det vardagliga livet. Men man kan förebygga och försöka åtgärda detta innan det blir bestående men. Man måste börja prata om det mer både innan, under och efter gravidititen.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att uppmärksamma denna dag då vi behöver öka kunskapen om just diastasis recti för det är just det som saknas. Kunskap i detta ämne! Så gör eran röst hörd, vägra acceptera eran situation och så får vi hoppas att sjukvården någon dag kan ta detta problem på allvar och inte se det som ett skönhetsfel!
Efter op
Efter op
Om du vill delta i mamatummy day, tex mäta din diastas, så kommer det flera "event" runt om i landet idag där ni kan få veta mer. Där jag bor tex så kan ni gå till butiken Hälsokraft.
Värnamo: kl 15-18, Hälsokraft, i anslutning till butiken, Köpmansgatan 3.
Erbjuder mätning av diastas och rådgivning för kvinnor.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Positiva nyheter
För ett litet tag sen var jag uppe i Jönköping på ett återbesök på art Clinic. Min mage ser ju som sagt lite konstig ut så ville kolla upp det.
Var otroligt nervös när jag åkte dit då jag va helt säker på att ngt hade gått sönder.
Först måste jag ge en eloge till de som jobbar där - alltid så trevliga och välkomnande!
Fick träffa Karl Bremer som var med under min op och som åtgärdade mitt navelbråck.
Han trodde inte att ngt hade gått sönder däremot kommer jag förmodligen få genomgå ett litet ingrepp. Då anledningen att jag har ett veck på nedre delen av magen beror på att där jag ringat in - där satt min gamla navel och det underliggande ärret drar ner och ihop huden där.
I slutet av maj ska jag bege mig till Mölndal för att träffa Giovanni och då ska vi diskutera hur vi ska göra. Det lutar mot att det blir ett litet ingrepp under lokalbedövning där de gör två snitt och syr ihop där min förra navel satt.
Det var en enorm lättnad när jag åkte därifrån, dels för att nu inget skulle va sönder och dessutom att jag fick ett ok att börja träna!
Nu hoppas jag bara att det stämmer det han sa!
3 månader efter operation
Nu har det gått tre månader ( o några dgr) sen jag sydde ihop mina magmuskler. Och jag tror att något är galet. Rakt ner från naveln till snittet går det som ett dike och en hård svullnad/utbuktning på vänster sida samt en svullnad vid revbenen. Visst svullen är man ju upptill ett år men jag känner en otrolig stress över situationen över magen , att något är fel. Samtidigt vill jag börja träna igen, börja springa, mem vågar inte ifall jag förvärrar ngt. Fick ok för två mån sen att börja träna efter tio veckor - men då det här med tilliten är lite svårt så vill jag gärna ha en andra åsikt innan jag börjar. Så på måndag är det jag som åker på ytterligare ett återbesök för att få min dom.
Svaret är nej
.. Jag hade inte lika mkt tur den här gng. Jag rök dit oxå och det med råge! Kan ärligt erkänna att detta va det värsta hittills, slår tom gången jag blev matförgiftad på Teneriffa för x antal år sen.
Många timmars lidande och minus tre kg på vågen men nu är det över!
Idag är jag pigg,bortsett från att matlusten inte är helt hundra då, men då man ska vara isolerad 48 Tim från sista symptomet så stannar jag hemma idag oxå. Allt för att försöka undvika att sprida smittan mer än vad vi redan lyckats göra. Både min mamma med sambo och E som vi var hos i lördags blev oxå liggande. Man kan ju aldrig veta i förväg om man bär på sån här vidrig smitta men man skäms bra mkt för att vara orsaken till att människor blir så dåliga. Nu vet vi ju visserligen inte vart det kommer från men chansen är ju rätt stor att den kommer från dagis ...
Om man nu ska se ngt positivt i det här eländet så är det att svullnaderna nästan hade lagt sig helt efter att kroppen tömts totalt på vätska
11 v efter op
Tyvärr kom de tillbaka lika snabbt som jag va på benen igen och fick behålla vätskan
8 v efter operation
Känslorna och vad jag anser om en sådan här operation är rena rama bergochdalbanan. Som jag känner just nu så vetisjutton om jag anser att det är värt det, värt besväret, pengarna och jobbet.
Om svullnaden håller i sig i slutet av februari så blir det troligtvis ett återbesök igen. Men jag hoppas så att det vill lägga sig innan dess.
- Jag saknar min garderob ngt oerhört.
- Jag är väldigt trött på att ha samma sorts kläder på mig i 8 veckor.
- Korsetten går mig på nerverna
- min mage ser så otroligt hemsk ut nu dessa dagar. Extremt svullen vid vissa ställen och frågan är om den någonsin blir bra?!
- känslan o det strama i magen är obehaglig
- att aldrig kunna känna sig fin
+ jag har en navel igen
+ om två v får jag återgå till mina vanligs kläder , utan korsett!
På min vänstersida om tejpen nedanför naveln är en enorm svullnad som ni kan se och likaså precis ovanför naveln upp till revbenen är jag oxå väldigt svullen
Om svullnaden håller i sig i slutet av februari så blir det troligtvis ett återbesök igen. Men jag hoppas så att det vill lägga sig innan dess.
5 veckor efter operation
Nu har det gått fem veckor sen operationen och inatt var första gången jag sov utan korsett. Det kan man säga var ett halleluja moment. Men även om det var lite av en befrielse att slippa den så är det samtidigt lite läskigt. Det är ändå en trygghet att ha den på , allt hålls lixom på plats så att säga.
Det slog mig hur mycket det faktiskt hänt bara på några veckor. För några veckor sen så kändes det här tillståndet väldigt långt borta. Från att inte kunna lyfta upp benen i sängen , än mindre resa sig från liggläge och flera blodtrycksfall till att nu knappt känna något. Visst det hugger till emellanåt och det spänner o drar när jag går men annars - vilken skillnad.
5 veckor efter operation
För att inte tala om hur mkt svullnaden faktiskt har lagt sig. Vätskan har också minskat rejält och jag hoppas att det håller sig så.
I slutet på januari ska jag på förhoppningsvis det sista återbesöket. Och då hoppas jag att det ser så pass bra ut att jag två veckor senare blir av med korsetten helt. Och då mina vänner kan jag gå tillbaka till min garderob - för som jag saknar att tex kunna ha på mig ett par vanliga byxor. Bara 5 v kvar ... 5 v kvar... Hoppas jag.
Åt rätt håll
Återbesöket igår gick bra och det var som jag hade trott vätskan har minskat. Den va inte borta helt men det hade minskat en hel del. Snittet såg oxå bra ut så allt lät väldigt bra. Jag får även gå kortare promenader nu men även om det ser bra ut nu så måste jag fortfarande hålla koll på svullnaden o vätskan så det inte ökar igen. Ju mer aktiv man är desto mer ökar svullnaden.
Lite blåslagen fortfarande och svullen men allt går åt rätt håll.
Lite blåslagen fortfarande och svullen men allt går åt rätt håll.
Nästa vecka kommer jag slippa korsetten på natten och det ser jag fram emot.
Hade jag inte haft vätska i magen så hade de släppt mig nu,men då jag haft en komplikation med relativt mkt vätska så ska jag dit igen i slutet på januari. Och fortsätter det på det här viset så kommer jag då bli av med korsetten helt två veckor senare. Jisses som jag längtar!
Ett stift som jag ska smörja naveln med 3-5 gng per dag. Fungerar precis som tejpen och detta brukar man använda om man har ärr i ansiktet då man inte vill ha tejp där
Fjärde återbesöket
Imorgon är det dags för mitt fjärde återbesök på art Clinic och det ska bli så spännande att höra vad de säger.
Jag tycker själv att allt har förbättrats, jag går rakare och jag tycker även att det känns som om vätskan har minskats och så även svullnaden. Jag hoppas på positiv respons för då borde jag få börja sova utan korsett nästa vecka. Och även om det är läskigt utan dess stöd så ska det bli skönt att slippa den på natten.
Ska även kolla om det är ok med längre promenader, jag vet att en pw är omöjlig men en längre promenad om vätskan minskat borde ju gå. Längtar så efter att få röra på mig och trötta ut mig.
Det är fortfarande väldigt svullet men det har ändå lagt sig en hel del
4 v efter operation
Även dags att byta tejp som ni ser
Notering: vågade nysa för första gången idag
3 veckor efter operation
Idag är det tre veckor sen jag opererades. De åtgärdade ett navelbråck samt sydde ihop mina magmuskler då de gått sönder efter min andra graviditet. Jag hade en diastas på 8 cm vilket klassas som en stor delning.
Tre v efter operation
En svullen tejpad mage som fortfarande är rätt blåslagen. Snittet ska tejpas upp till sex månader för bästa resultat.
Om jag ska vara ärlig så visste jag inte riktigt vad operationen skulle innebära. Jag visste helt enkelt inte vad som väntade. Att det skulle göra ont o att jag inte fick bära förstod jag men allt runt omkring hade jag inte riktigt tänkt på. Att bara sitta still, ta det lugnt , inte kunna sträcka på sig utan att behöva må illa, inte kunna sova osv. För är det ngt jag upptäck nu som jag inte tänkt på tidigare är att man använder magmusklerna till precis ALLT! Och jag kan lova er att ni inte kan förstå hur det känns om man inte genomgått en liknade operation.
Visst det har hänt lite under dessa tre veckor. De första dagarna va smärtan olidlig, kunde inte ens komma upp till sittande och sen att ta sig från sittande till stående var ett träningspass utan dess like. Det är däremot inga problem idag. Idag är det svullnaden/vätskan som är jobbig. Den gör att det spänner o drar ngt fruktansvärt , mest framåt em/kvällen och jag längtar tills vätskan minskar.
På tal om längtar - jag längtar efter en normal dag då jag kan bete mig precis som före operationen.
Vet att jag låter negativ men det beror nog lite på att det är rätt deprimerande att bara sitta här. Det blir bättre. Om ett litet tag tittar jag förhoppningsvis tillbaka på den här tiden och inser att det var värt det!
Återbesök 3
Idag är det två veckor sen operationen och det är dags att åka till art Clinic igen för ett återbesök där vi ska ta bort de sista stygnen i magen. Sen ska de även se om vätskan ökat i magen.
Är oxå lite nyfiken på varför magen ser ut som den gör, när det kommer till färgen. Är det nya blåmärken som uppkommit eller är det mer hud som dött?
Magen i lördags 11 dgr efter operation
Har inte ätit några värktabletter sen i tisdags då jag anser att det är bättre att inte lura kroppen. På det viset så vet jag vad jag klarar av och kroppen säger ifrån om jag skulle göra för mkt.
I övrigt känner jag mig väldigt pigg och så länge jag sitter still märker jag ingen skillnad från innan operationen - förrän det är dags att resa på sig. Då blir jag genast varse om vad jag gjort. Men jag tycker ändå att det blivit bättre, jag reser mig upp lättare och jag kan räta mig upp emellanåt. Däremot så är jag väldigt svullen fortfarande och det blir värre på kvällen. Men så kan det vara i några månader.
Hur som så känns det väldigt bra med ett återbesök för att stilla mina paranoida tankar.
Börjar dagen med ett återbesök
Sitter just nu i receptionen på Art Clinic och väntar på min skjuts. Har varit på ett återbesök för att kolla vätskenivån i magen.
Ringde nämligen igår för att höra vad de säger om det hela och de ville att jag skulle komma upp för säkerhetsskull så de kunde få kolla på mig.
Receptionen
Togs emot av en sköterska som konstaterade att jag hade vätska vid revbenen och det har orsakat ett lite högre tryck. Även en av läkarna som va med och opererade mig kom in och tittade på mig. Måste säga att det känns väldigt tryggt att vara i deras händer. Man blir väldigt bra bemött och alla jag har träffat har varit super gulliga och omhändertagande.
Det bestämdes iaf att inget skulle göras nu för än så länge var det inte så pass mkt vätska så kroppen skulle klara av det själv. Man hade kunnat suga ut den men då uppstår en risk för infektion samt att det förmodligen hade kommit ny vätska.
På tisdag ska jag dit igen och då ska vi se om det kommit ytterligare vätska och i så fall görs en ny bedömning då.
Redan torsdag
Trots att jag har otroligt långtråkigt dag in o dag ut så går dagarna skrämmande fort.
Senaste dagarna har jag haft en enorm huvudvärk och ont i nacken. Har trott att det beror på att jag bara varit inne i flera dagar. Det gör ju att man känner sig sjuk. Men igår fick jag även feber så jag vet inte.
En annan grej jag märkte igår var en sk komplikation efter operationen - dvs vätska i magen. Det är en av komplikationerna som uppstår om man är för aktiv. Men vill knappast påstå att jag varit aktiv, visst jag har hämtat posten som den stela tant jag känner mig o försökt plocka undan lite då det är väldigt jobbigt o bara sitta o se på allt stök. Men annars har jag varit stilla precis som jag blivit tillsagd.
Får se om jag ska ringa upp idag eller om jag bara väntar till nästa återbesök som är på tisdag.
För att se om du har vätska i magen så trycker du på ena sidan o skvalpar det på andra sidan så har du fått vätska i magen.
Syns inte på bilden men naveln börjar faktiskt se ut som en navel och blåmärkena i ljumsken är nästan helt borta
Magen är fortfarande väldigt svullen och i mina ögon väldigt obehaglig. Men igår var det första gången jag inte fick blodtrycksfall när jag tog av korsetten. Så High five på den!
Första återbesöket
Efter två dagar med negativt tänkande känner jag nu att jag är lite på banan igen. I två dagar har jag varit oerhört negativ pga den nedsatta rörelseförmågan, smärtan o de icke existerande framstegen. Tom så att jag ångrat hela ingreppet.
Men idag, idag är det tvärtom - om det beror på att återbesöket gick bra eller att jag fortfarande har lite morfin kvar i kroppen vet jag inte - men idag känner jag mig oerhört positiv och det är en mycket härlig känsla.
På återbesöket byttes tejpen ut på snittet och naveln tvättades och där togs även hälften av stygnen bort. Allt såg bra ut förutom att huden vid bikinisnittet var lite grå på vissa ställen. Med andra ord den håller på att dö, det är absolut ingen fara, men jag kanske behövde äta lite antibiotika.
Vi pratade om balans i vardagen, att jag ska ta sjukskrivningen om hemvila på allvar , vila o ta det lugnt men samtidigt undvika blodpropp så ändå resa på mig o gå runt lite. Det va tydligen positivt att jag inte kunde gå riktigt än, för på det sättet så skulle jag inte överanstränga ngt. Och att jag får blodtrycksfall varje gång jag tar av korsetten skulle oxå bli bättre.
Första veckan efter op skulle vara värst, andra veckan skulle man märka förbättringar och på tredje veckan skulle man känna att man fick livet åter, sa hon. Och det mina vänner ger mig otroligt mycket mer hopp än jag hade igår då allt kändes meningslöst. Med andra ord snart är jag på bettet igen!
Your current situation its not
your final destination
Uttråkad
- jobba, göra nytta o samtidigt få njuta av de sista dagarna innan julledigheten tar vid
- städa huset
- baka lussekatter o frallor
- göra pepparkakshus med barnen
- klä granen
- ta en fika på stan o känna in julstressen
Ny vecka och detta är några av sakerna jag skulle vilja göra den här veckan. Känns som jag är rätt negativ men det är bara så att jag märker ingen större förändring. Visst att det är skillnad från dagen jag kom hem och idag men jag vill se mer! Och för att inte tala om hur väldans tråkigt det är att bara sitta o titta på tv dag in o dag ut. Med andra ord jag är oerhört och extremt uttråkad.
Imorgon är det dags för det första återbesöket på art clinic , dags att ta bort hälften av stygnen i naveln, ska bli skönt o höra vad de säger om svullnaden samtidigt så är jag lite nervös.
Men för att vara lite positiv nu då, idag är det bara måndag. I slutet av veckan kanske jag kan börja pricka av listan.
Såhär såg magen ut i lördags.
Svullen, blåslagen o ärrad.
Snitt från höft till höft och ett snitt vid naveln
Tänk vad man tar allt för givet så länge man är frisk o helt rörlig.
Blodtrycksfall
Igår lossade vi på korsetten för första gången, det var dags att ta bort kompressen (?) som sitter på naveln samt på snittet. Det gick väl ok även om det gjorde väldigt ont då de hade tejpat lite väl bra o det satt som gjutet. Tanken var att jag även skulle ha duschat men jag vågade inte. Tyckte att det räckte med smärta för en dag.
Så imorse lossade vi igen och det va dags för duschen. Men så fort korsetten var av så svartnade det för ögonen o det började tjuta i öronen. Oerhört jobbigt så var tvungen att ta mig till sängen igen för att lägga mig ner.
Innan operationen så var jag säker på att efter en vecka är jag fit-for-fight igen. Även om det är ett par dagar kvar tills det gått en v så känns det som att jag va helt ute o cyklade när jag sa så. Visste inte alls vad detta innebar - smärta visste jag, men allt runtomkring som egentligen är det värsta hade jag ingen som helst aning om. Och det stressar mig lite att tiden går så fort men att jag fortf är så hjälplös. Det går framåt det gör det, men i min smak är framstegen för små.
Som ni säkert förstår är tålamod inget som jag har mycket av. Det här med att ligga hemma , inte göra ngt o känna sig helt onyttig är inte min melodi. Och utöver det behöver jag nämna det enormt dåliga samvetet gentemot alla men speciellt mina barn?!
Tänkte först lägga ut en bild på min mage som vi tog igår efter att korsetten är borta. Men väntar nog lite med det.
Det var dagens negativa nu ska jag tänka på hur mycket lättare jag reser på mig idag jämfört med häromdagen 😊👍.
Lördag
Always find time for the things
that make you feel happy and to be alive
Dygnet runt i fem veckor ska jag ha på mig en sorts korsett. Den sitter för övrigt åt som bara den och i emellanåt är det tom lite jobbigt att andas. Hur som, den ska jag ha på mig i fem veckor och efter det på dagtid i ytterligare några veckor. Då den går ända ner till knäna och upp till revbenen så begränsar det lite när det kommer till kläderna man har utanför.
Så länge jag ligger här hemma så spelar det rockenroll om jag har en lös T-shirt o mjukisbyxor men sen när det är dags att jobba igen o möta folk så känns inte det som ett alternativ. Men jag tänkte lite större klänningar som är lite A formade och likaså större byxor som hänger lite med en resår i midjan.
Svart enkel klänning som även är lite högre i halsen
Dessa byxor klickade jag även hem.
Hoppas att de är i ett litet mer snällare material än de jag redan har. Mao lite mer strykfria
Ingen direkt jobb/vardagsklänning men kunde inte låta bli. Roseguld är ju så fint
Korsetten ska alltid sitta på förutom när den tvättas o såklart när jag ska duscha. Idag är det dessutom tillåtet för min del att duscha för första gången efter operationen och jag kan villigt erkänna att jag är aningens nervös inför det. Korsetten känns som en trygghet och det håller allt på plats. Blir yr o illamåendes bara jag tänker på att jag ska ta av den. Jag får undvika att kolla på magen helt enkelt, får sätta mig på en stol i duschen o bara få det gjort. För med tanke på att min kalufs nu har ett helt eget liv så är en dusch nödvändig o jag kommer säkerligen känna mig mycket bättre efteråt.
När pappan i huset blir klädansvarig
Man kan ju tror att det är smärtan som är den värsta/jobbigaste delen av den här rehabiliteringsdelen. Men det är det inte. Det jobbigaste är att vara otillräcklig o otillgänglig. Jag finns här men ändå inte. Jag ligger här och hör hur tex Molly gråter eller hur Oliver vill ha hjälp med ngt, jag är här men kan ändå inte hjälpa, inte trösta.
Jag ser leksaker ligga på golvet, disken i köket o de döda blommorna i vasen som måste slängas men jag kan inte göra ngt åt det.
Det är det värsta smärtan kommer i andra hand.
Alex är den som får ta hand om allt här hemma nu - både när det kommer till barn, hem o hushåll. Något han klarar med bravur, möjligtvis att jag har lite åsikter när det kommer till städningen o att plocka undan, men tror tex att när det kommer till matlagningen så ska han nog få fortsätta med att briljera lite i köket även när jag är bättre.
Något som han däremot kanske inte ska fortsätta med är att vara ansvarig för barnens klädsel.
Idag skickades Molly iväg till dagis i detta:
Stackars lilla M
Strumpbyxor o en tröja
Strumpbyxor är inte byxor!
(Inte leggings heller för den delen)
Man kan inte vara bra på allt min älskade A och när det kommer till barnens kläder så tar jag hand om det i fortsättningen. ❤️
Första dagarna efter operationen
I onsdags eftermiddag kom jag hem igen efter ett dygn på art clinic i Jönköping, vilket både var skönt samt lite nervöst o skrämmande. På art clinic var de verkligen så måna om en och omhändertagande och det kändes tryggt. Innan jag åkte hem hade jag bara varit uppe på benen en gång och när det väl var dags att ta sig ner till bilen så kändes det som ett maraton.
Efter en väldigt lång biltur, som f ö var rätt svår att ta sig in o ut i - bilen alltså, så var det skönt att komma hem.
Efter en väldigt lång biltur, som f ö var rätt svår att ta sig in o ut i - bilen alltså, så var det skönt att komma hem.
Här hemma är det rätt svårt att hitta en bekväm o skön sitt/liggställning. Finns inget som känns helt ok. Sen att stå är det inte riktigt tal om ännu - jag går värre än ringaren i notre dame. Men det tar ngn v har jag förstått innan det blir lättare att gå.
Mår lite illa emellanåt och blir lite frustrerad över hur mkt hjälp jag behöver men samtidigt så är det oerhört skönt att ha den här operationen gjord. en seperation på 8 cm och ett navelbråck är nu åtgärdat och nu blir det ju bara bättre o bättre
Ont
Det va lite värre än jag räknat med. Sist jag skrev var jag fylld med smärtstillande och hög på lyckorus. Lycka över att äntligen fått den här op gjord.
Jag landade sen rätt fort o började må illa och så fort jag försökte resa på mig fick jag blodtrycksfall. Nu för en halvtimme sen lyckades jag gå upp o kissa för första gången och det va en pärs vill jag lova.
Nu gäller det att återfå styrkan o balansen snabbt för om ett par timmar åker jag hem.
Hem till mina älsklingar
På uppvaket
Operation blev av, hade inte tillräckligt med feber o det viktigaste ingen slemhosta. Så det var bara att tuta o köra.
Ligger just nu på uppvaket å ha fått det efterlängtade fikat. Smakade lika bra som det gör på bb ungefär. O kaffet va det bästa av allt. Det va dock ingen skön känsla att sätta sig upp. Spände rätt rejält. Så fasar lite för när det är dags att resa på sig.
Ligger just nu på uppvaket å ha fått det efterlängtade fikat. Smakade lika bra som det gör på bb ungefär. O kaffet va det bästa av allt. Det va dock ingen skön känsla att sätta sig upp. Spände rätt rejält. Så fasar lite för när det är dags att resa på sig.
Har inte pratat med läkaren än men de som tar hand om mig på uppvaket säger att allt gick precis som det ska.
