Bebis nr 2
Ligger o kollar på bilder från tiden när jag va gravid, på magen o likaså bilderna från bb. Bilderna från bb är något som jag ALDRIG kommer lägga in på bloggen. Känns lite väl privata för det=).
Man glömmer snabbt allt det jobbiga med att vara gravid o kommer bara ihåg det positiva, iaf jag. Jag längtar efter att få vara gravid igen, längtar efter gravidmagen, sparkarna när den lille ger sig till känna, ul när man får se den lille. Som ni märker ha jag tydligen glömt bort hur mkt jag hatade att se ut som en michellin gubbe, hur svårt d va att ta sig upp ur sängen, vända sig osv.
Det kommer inte bli några syskon till oliver inom de närmsta då vi vill att oliver ska bli lite äldre först o jag vill jobba o känna på den vardagen först. Men jag längtar tills det är dags o så har vi ngt att se fram emot=)
Innan jag blev gravid förstod jag inte hur en blivande mamma kunde känna på sig va d va för kön som bodde i magen. Men nu förstår jag den känslan, ju mer det närmade sig bf ju säkrare blev ja på att det va en pojke som bodde i min. Drömde även en natt att det va en pojke, en stor pojke o att vi inte hade några kläder som passade för att han va så stor. Och d visade ju sig att Oliver va rätt stor =).
När det kommer till namnen har jag de rätt klara för mig. Om det blir en liten flicka nästa gång så är det fortfarande Molly som gäller o blir det en liten kille gillar jag Melvin. Men alex va väl inte överförtjust i det namnet.
Hur som haver så hinner vi nog ändra oss till det väl är dags igen, om det blir dags igen, för jag vågar inte ta ngt för givet då jag ibland tror att ngt har gått sönder i mig efter allt från förra gng så jag inte kan få fler barn.
Men om man ska bortse från alla negativa tankar o allt det jobbiga så längtar jag extremt efter att få ha ett litet liv inom mig igen. För när man är gravid så är varje dag speciell o spännande.
Man glömmer snabbt allt det jobbiga med att vara gravid o kommer bara ihåg det positiva, iaf jag. Jag längtar efter att få vara gravid igen, längtar efter gravidmagen, sparkarna när den lille ger sig till känna, ul när man får se den lille. Som ni märker ha jag tydligen glömt bort hur mkt jag hatade att se ut som en michellin gubbe, hur svårt d va att ta sig upp ur sängen, vända sig osv.
Det kommer inte bli några syskon till oliver inom de närmsta då vi vill att oliver ska bli lite äldre först o jag vill jobba o känna på den vardagen först. Men jag längtar tills det är dags o så har vi ngt att se fram emot=)
Innan jag blev gravid förstod jag inte hur en blivande mamma kunde känna på sig va d va för kön som bodde i magen. Men nu förstår jag den känslan, ju mer det närmade sig bf ju säkrare blev ja på att det va en pojke som bodde i min. Drömde även en natt att det va en pojke, en stor pojke o att vi inte hade några kläder som passade för att han va så stor. Och d visade ju sig att Oliver va rätt stor =).
När det kommer till namnen har jag de rätt klara för mig. Om det blir en liten flicka nästa gång så är det fortfarande Molly som gäller o blir det en liten kille gillar jag Melvin. Men alex va väl inte överförtjust i det namnet.
Hur som haver så hinner vi nog ändra oss till det väl är dags igen, om det blir dags igen, för jag vågar inte ta ngt för givet då jag ibland tror att ngt har gått sönder i mig efter allt från förra gng så jag inte kan få fler barn.
Men om man ska bortse från alla negativa tankar o allt det jobbiga så längtar jag extremt efter att få ha ett litet liv inom mig igen. För när man är gravid så är varje dag speciell o spännande.
Kommentarer
Trackback
