Ångest
Jag är en sån som lätt kan få ångest, för minsta lilla. Jag blir orolig, osäker, nervös och uppstressad av ibland ingenting. En ganska jobbig känsla som lätt förstör.
Ångesten kan ju helt å hållet bero på olika saker o situationer men som sagt det behöver inte vara för ngn större anledning till att jag får det. Kan få ångest över ngt som för en annan är småpotatis. Många gånger struntar jag i att göra saker för att det gör att jag får ångest. Det kan tex handla om att jag är rädd för att underprestera eller att jag inte känner mig trygg i situationen, då är det många gng lättare att säga nej till saker för att slippa ångesten.
Jag är ganska blyg och är väldigt svår att komma nära inpå livet. Jag vill inte utmärka mig men samtidigt inte heller vara som alla andra. Jag kan gå min egen väg, jag har egna åsikter som jag står för men jag har bara inget behov av att jag måste stå o skrika ut dem för det inför resten av världen. Har heller inget behov av att klä mig i utmärkande, skrikiga kläder bara för att jag måste synas. Jag gillar inte när folk kollar på mig, blir bara obekväm då och får ångest å undrar om jag ser konstig ut eller ngt liknande.
Likaså att prata inför en massa människor jag inte känner så väl eller känner mig trygg med, när alla blickar är riktade mot mig och ska lyssna på vad jag har att säga får mig oxå att få ångest.
Ja herregud vilket svammel det blev, skulle även kunna fortsätta o babbla på om detta men det enda jag ville säga egentligen va att jag fick reda på att ikväll så är det ett pass i EFIT igen och det är ju så kul. Men så fort jag såg det så blev jag stressad, nervös o började bita på naglarna. Anledningen till d är att jag fortf har ont i knäna o jag vet inte om jag klarar av att genomföra ett helt pass. Tränar jag inte får jag ångest o känner mig svag, onyttig o tjock. Tränar jag kanske jag inte klarar hela passet för att det gör för ont o då känner jag mig dålig, otränad o klen. Som sagt småpotatis för vissa...
Som tur är försvinner ångesten, vissa lever ju med konstant ångest och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt de måste ha det.
Nähä ska fortsätta bita på naglarna tills kl är sju sen får vi se vad det blir.
Ångesten kan ju helt å hållet bero på olika saker o situationer men som sagt det behöver inte vara för ngn större anledning till att jag får det. Kan få ångest över ngt som för en annan är småpotatis. Många gånger struntar jag i att göra saker för att det gör att jag får ångest. Det kan tex handla om att jag är rädd för att underprestera eller att jag inte känner mig trygg i situationen, då är det många gng lättare att säga nej till saker för att slippa ångesten.
Jag är ganska blyg och är väldigt svår att komma nära inpå livet. Jag vill inte utmärka mig men samtidigt inte heller vara som alla andra. Jag kan gå min egen väg, jag har egna åsikter som jag står för men jag har bara inget behov av att jag måste stå o skrika ut dem för det inför resten av världen. Har heller inget behov av att klä mig i utmärkande, skrikiga kläder bara för att jag måste synas. Jag gillar inte när folk kollar på mig, blir bara obekväm då och får ångest å undrar om jag ser konstig ut eller ngt liknande.
Likaså att prata inför en massa människor jag inte känner så väl eller känner mig trygg med, när alla blickar är riktade mot mig och ska lyssna på vad jag har att säga får mig oxå att få ångest.
Ja herregud vilket svammel det blev, skulle även kunna fortsätta o babbla på om detta men det enda jag ville säga egentligen va att jag fick reda på att ikväll så är det ett pass i EFIT igen och det är ju så kul. Men så fort jag såg det så blev jag stressad, nervös o började bita på naglarna. Anledningen till d är att jag fortf har ont i knäna o jag vet inte om jag klarar av att genomföra ett helt pass. Tränar jag inte får jag ångest o känner mig svag, onyttig o tjock. Tränar jag kanske jag inte klarar hela passet för att det gör för ont o då känner jag mig dålig, otränad o klen. Som sagt småpotatis för vissa...
Som tur är försvinner ångesten, vissa lever ju med konstant ångest och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt de måste ha det.
Nähä ska fortsätta bita på naglarna tills kl är sju sen får vi se vad det blir.
Kommentarer
Trackback
