Att Alex är något utöver det lilla extra det visste jag. Men han slutar ändå aldrig förvåna mig. Hans intellegens tex är något utöver det vanliga och det imponerar på mig varje gång.  Jag vet inte om det finns något han faktiskt inte kan. 

Han kan , om jag ska vara ärlig, även göra mig helt tokig ibland. Så tokig så att jag har lust att slita av mig (läs han) håret , speciellt när jag vet att jag har rätt och han fel.

 Men det går trots allt snabbt över och han blir återigen min klippa , min stöttepelare, min bättre hälft och den som plockar ner mig på jorden när jag flyger iväg alltför högt upp i det blå. 

Nya utmaningar väntar runt hörnet för min älskade A och jag vet att han kommer att lyckas även med dem. 

~ kärlek ~

Älskade A