En ny fas i livet står bakom knuten

En ångest och en liten oroskänsla har sakta men säkert infunnit sig och ligger över mig som ett stort regnmoln. 
Att tiden går fort och att den går ännu fortare när man har roligt är allmänt känt och ett uttryck som man hör allt oftare. Men att den här tiden som mammaledig med andra barnet skulle gå så här fort kunde inte ens jag föreställa mig.

Även då jag kan bli smått galen på mina barn emellanåt och att jag trivs som fisken i vattnet på mitt jobb och med det jag gör så är det ändå med en klump i halsen som jag börjar inse att den här tiden hemma med mina små hjärtan snart är förbi. Förbi för gott. Att de båda ska iväg på dagis och i stort sett växa upp för att sedan bli ännu större och våra gemensamma dagar kommer vara ett minne blott gör mig en aning förtvivlad. Vet att det inte är så illa då vi har både helgerna och kvällarna ihop. Men våran onsdag tex, som jag o barnen har, då vi alltid hittar på ngt, fikar mm kommer jag att sakna ngt enormt. 

Är väl medveten om att dessa känslor är rent av egoistiska då oliver älskar att vara på dagis och det märks att molly är oerhört redo för vad som komma skall. Det märks bla på hur glad hon blir varje gång vi närmar oss dagis och hur arg hon blir varje gång hon är tvungen att följa med mig därifrån. Dessutom är dagis nästa steg för oss och det behövs både med tanke på det sociala planet samt att de lär sig ngt oerhört mkt (på gott o ont dvs) med andra ord är det nyttigt. Och det för oss allihop. 

Jag kan inte heller fortsätta att gömma mig bakom mammarollen och måste inse att det är även nyttigt och mer än välbehövligt för mig att komma ut i arbetslivet igen. Dessutom vet jag att det kommer att bli roligt oxå. Men trots det så kan jag inte hjälpa att tycka att det är rätt sorgligt att det här ska ta slut. Det är ju ändå slutet av en väldigt betydelsefull del i våra liv som vi aldrig kommer att få tillbaka, samtidigt som det är början på något nytt och det kan ju alltid kännas lite läskigt till en början. 

Det är knappt två månader kvar tills en ny fas i våra liv börjar och till dess ska jag se till att njuta av varje minut och göra det bästa av allt tillsammans med mina små älskade mini monster. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design