Hon va lugn i kortare perioder och Ipren och lite musik från sängmobilen hjälpte. Vi tror att det är tänderna som spökar. Tänk vad olika det kan vara, oliver märktes aldrig av att han gick nya tänder medan molly verkar få fruktansvärt ont. 

Vid tre tiden lugnade hon ändå ner sig och vi hade kunnat somna men jag kunde inte riktigt utan låg och funderade på i lördags.  Funderade på vilka fina människor vi har runt omkring oss. Helt enkelt hur himla lyckligt lottad jag känner mig. 

Att jag anser att jag har världens bästa familj/släkt är ju ingen hemlighet. Och att den nu har utökats, lite mer på riktigt, av människor som är så fina är helt otroligt underbart.

Alex har en familj och en släkt som man inte kan annat än tycka om, allihop. De är sådär härligt sammansvetsade men så varmt välkomnande, roliga och genuint snälla. De är människor som man verkligen trivs med som man vill ha runt sig. Ni vet såna där människor som man vill krama en extra gång bara för att de helt enkelt är sådär bra. 

Hur som, jag älskar och är verkligt glad, tacksam och oerhört stolt över att jag få vara en del av den familjen/släkten.