Idag ringde läkaren som skulle opererat mig för ett par v sedan och han hade fått tillbaka provresultaten från röntgen som jag gjorde i onsdags. Snabba ryck o tummen upp! Till hans stora förtjusning (min med såklart men han va nog mest nöjd)så hade jag inget bråck, precis som han sa.
Skönt att vi kan stryka det från listan. Däremot så hade jag ju som sagt en diastas på några cm, exakt hur stor den va kunde han inte svara på.
Sist vi sågs var jag en aning upprörd, vilket inte va så konstigt. Han menade på att det va tur att han inte utförde op och syftade på att jag va lite upprörd över det. Men försökte förklara för honom att som jag sa då handlade det inte om hurvida det fanns ett bråck eller ej utan hur det hade skötts. Jag ansåg då och även nu att jag kunde kommit upp till tex kirurgen för en bedömning av honom så hade vi sluppit alla förberedelser, boka av jobb o möten, sluppit ta ledigt osv osv. Han sa att han kunde sjukskrivit mig men det handlar inte om det heller utan att det va många andra som anpassat sig efter detta oxå. Han verkade iaf förstå vf jag va upprörd då precis som jag förstår honom att han självklart vill bedöma patienten innan en op. Och vi va överens om att det va dumt skött med tanke på att en kirurg kollar och bedömmer bråck medan en annan som inte ens tittat ska utföra operationen.
Jaja nu är det som det är, inget bråck iaf. Och han sa att det finns inget man kan göra åt en diastas i så fall enbart träning. Höll ju inte med då man kan både sy ihop magmusklerna och förstärka det med ett nät. Han hävdade att det är inget som görs nu utan den här sortens kirurgi är från 50 talet och inget man gör nu för tiden. Sa emot även där då det finns både landsting och privatkirurger som utför detta. Han sa det att visst det är ett lätt ingrepp för honom att göra, tar ca 20 min men han anser att jag är för ung för det, att resultatet inte blir bra. Att han inte vill ta den risken att jag ska komma tillbaka om ett år och ifrågasätta vf han opererade mig för att resultatet inte blev bra.
Jag är helt kluven i den här frågan just nu. Att det finns så många olika åsikter som det finns läkare/landsting/experter har jag ju förstått. Men att det inte bara kan finnas en enkel väg istället för att alla ska hävda olika när det kommer till träning/komplikationer efter en graviditet och resultaten. Jag kan inte riktigt förstå hur det kan finnas så många olika åsikter när det kommer till det här.
Gör plankan! Gör inte plankan! Gör situps! Gör INTE situps! Spring inte! Spring bara det känns bra! Du har bråck! Du har inte bråck! Det går att sy ihop magmusklerna! Det går inte att göra ngt åt en diastas, det blir så ibland efter att man fått barn!
Vem jag ska lyssna på har jag ingen aning om. Ibland så känner jag bara att - äh lika bra att lägga ner o leva med det, för egentligen vad är det här för problem när det finns de som har det så mkt värre med riktiga problem.
M E N nästa steg blir iaf en sjukgymnast, läkaren skulle se till att en tog kontakt med mig för även han ansåg ju att jag inte skulle behöva lida av gravidmage/ryggont mm för att jag har en diastas. Förhoppningsvis kan denne hjälpa mig med några övningar som förbättrar delningen och som gör att jag inte behöver fundera över att göra en magoperation!
