lite svårt att få ner saker som snurrat i mitt huvud i em. men ska försöka.
tankarna handlar om dåtid. Tiden då ja bodde i 1:an. Tiden då vi alla kunde umgås. Tiden då Mike levde. Tiden då skratten tog över allt. Tiden då allt gick ut på att festa och ha så kul som möjligt.

Den tiden är förbi för gott, tyvärr. 1:an såldes. De flesta växte ifrån varandra och bildade nya liv tillsammans med andra och vissa kan helt enkelt inte umgås längre. Mike lämnade oss för ett liv i himlen. Skratten dövades. Festandet kom till sin ände och blev på en lite mer normal nivå.

--------------------------------------------------

Tjena Lindis, läeeget?höhöhö
de orden ekar fortf i huvudet. Det är Mikes röst. En vän med stort hjärta.♥
Han va en som kunde dela ut en hel del skratt. Och tillsammans med Naz så var det pricken över i:et. Kunde få ont i käkarna när de väl satte igång. Kan räkna upp ett flertal minnen som kan göra att jag viker mig av skratt.


Med det jag skrev högre upp så låter det kanske som om jag har det hur kasst som helst nu och att allt va en dans på rosor då. Men det stämmer inte, d va mkt skit då men jag väljer att bara minnas det som är bra.
Och nu har jag det oxå bra, ett super fint hem, ska snart flytta ihop med världens bästa pojkvän. Har världens bästa systrar och världens finaste vänner de är bara lite mindre nu än de va då....

Inte så lätt att skriva ner allt som snurrar i huvudet som sagt. Blir mest en enda röra. Hade varit lättare om ni kunde se mina tankar. Fast hade ni kunnat det så hade ni nog blivit rädda så mkt skumt som det snurrar där uppe!
Vilket fall som helst så är jag väldigt tacksam för alla som bidrog till allt det roliga och tack för alla minnen!