De flesta i Sverige har verkligen visat sig hjälpsamma och givmilda nu när världen ser ut som den gör och när den största flyktingkrisen i modern tid äger rum. Miljoner människor - män, kvinnor och barn har tvingats lämna allt och ge sig av från sina hem för att överleva de brutala krig som råder i sina hemländer och är nu helt utlämnade åt omvärlden och helt beroende av dess hjälp. Många medmänniskor gör allt i sin makt för att hjälpa dem som behöver medans andra sparkar på de som redan ligger.

 

När jag läser om de människor som gör allt de kan för att hjälpa blir jag helt varm i hjärtat. Det finns hopp! Sedan finns det tyvärr lika många artiklar som får mig att bli mörkrädd. Det är dem om de människor som enbart känner hat, som sparkar på de som redan ligger. Som sparkar omkull människor som flyr, som bildar mänskliga murar för att stoppa människor som vill känna trygghet, som attackerar deras läger med mkt mera.

Hur man kan bete sig och resonerna så är för mig ofattbart. Hur kan man ha så mkt hat inom sig?! Vad har dessa stackars människor gjort för att ni ska känna sådant hat mot dem?

När det finns människor som behöver hjälp och vi är fullt kapabla att hjälpa till så anser jag att vi ska göra det i den mån vi kan.

Tyvärr finns det alltid de som utnyttjar de svaga och vill tjäna pengar på människors olycka men det finns även de som har ett hjärta av guld och det innebär att det fortfarande finns hopp och medkänsla.

 

Jag känner själv att jag vill göra mer, men jag vet inte exakt vad. Vi har bidragit med pengar och likaså kläder/filtar men det känns inte tillräckligt ändå och jag hade gärna gjort mer. Har ni ngt konkret förslag så skriv gärna en kommentar.

Vi kan inte bara stå och vara passiva utan det måste ske handling - det är vår medmänskliga skyldighet.

Vem vet nästa gång är det kanske du eller jag som behöver omvärldens hjälp!

 

Blondinbella skrev ett väldigt bra inlägg tidigare. Läs det här