Jag har nu 5 månader kvar av min föräldraledighet och det är rätt blandade känslor inför det. Visst ska det bli riktigt kul att komma tillbaka till jobbet då jag verkligen gillar mitt jobb, till alla arbetskamrater, få använda sina kunskaper/hjärnan lite mer, äta lunch ifred utan att ngn rycker en i armen eller i benet och få dryga ut kassan lite mer. För rik blir man ju knappast av att vara föräldraledig.
Men samtidigt känns det lite tungt då jag verkligen trivs med min tillvaro just nu, jag gillar att vara hemma med de små busungarna även om de kan driva en till vansinne emellanåt. Jag älskar våra diskussioner på morgonen vid frukosten, älskar våra fika onsdagar. älskar att hitta på saker med dem och jag älskar att se barnens lek tillsammans med varandra. Just nu kan tom deras tjafs sinsemellan vara roligt och se.
Att A längtar efter att jag ska börja jobba igen det vet ju alla då han tycker inte vi har råd att ha mig hemma då jag "hela tiden" upptäcker nya saker som måste göras eller som jag tycker vi måste förbättra här hemma. Men trots det så är det nog ändå O som längtar mest. Han vill nämligen vara på dagis mer än vad han är nu. Han tjatar på morgonen om att han vill åka NU och när jag hämtar honom så frågar han varför han inte får vara där längre precis som de andra barnen.Där O går på dagis, som fö är ett toppendagis på alla sätt o vis, så går de som har syskon 15 timmar i veckan.
Något som gör mig fruktansvärt irriterad och kan reta gallfeber på mig är när man läser på internet vare sig det är på bloggar, forum eller på instagram, kommentarer som handlar om hurvida man ska ha sitt barn på dagis/förskola eller ej när man är föräldraledig. På vissa föräldrars sidor/forum kan man bla läsa kommentarer som:
" Vad bra att du har båda barnen hemma"
"Vilken förebild du är"
"Vilken bra mamma du är som låter båda barnen vara hemma tillsammans"
" På min tid fanns det då inget att välja på då fick man ha båda barnen hemma och så borde det vara nu oxå"
" Vad glad jag blir att fler mammor ser det viktiga i att ha syskonen hemma istället för på förskolan"
" Jag förstår inte hur man kan låta syskonen vara på förskolan medan man ändå går hemma. Hur kan man fösa bort syskonet på det viset"
Seriöst?!? Hur kan någon påstå att man skulle vara en sämre mamma för att man låter syskonet få vara på dagis? Det är för mig helt absurt. På dagis får han träffa sina vänner, leka av sig och kanske få den stimulans jag inte kan ge han här hemma även om vi också hittar på saker ihop. Alla som har fått barn vet hur mycket tid en bebis kan ta och att syskonet ibland kan komma i skymundan då tex barnet ska matas, bytas på, passas upp på, eller när natten varit dålig tex. Man vet att vissa dagar kommer man knappt ur pyjamasen för tiden har inte räckt till.
Jag är så tacksam och glad för att vi har de där 15 timmarna i veckan för allas skull här hemma. Jag har tex fått egentid med M och byggt upp ett band mellan oss, precis som jag och O gjorde och hade när han kom, och O få samtidigt träffa sin kompisar som han längtar efter när han inte är på dagis och slipper klättra på väggarna här hemma. Sen när vi har våra lediga dagar ihop då han inte ska till dagis så blir det extra mysigt för då är det våran tid ihop, då vi kan hitta på massa kul.
Jag tycker det är så lätt att komma med åsikter om att det är rätt och det är fel när det kommer till barnuppfostran, föräldraledighet osv. Men jag tror att alla gör det de tycker är bäst för sin familj och sina barn, åtminstone hoppas jag det. Vill man ha syskonet hemma så är det väl bra men det är också helt ok om syskonet är på förskolan.
Man är inte en sämre mamma för att man låter syskonet gå på dagis eller blir en sämre pappa för att man inte tar ut någon föräldraledighet (kommer åsikt om det i ett senare inlägg). Låt istället alla göra det de tycker fungerar bäst för dem så länge ingen kommer till skada eller blir lidande. För oss fungerar det utmärkt att O går på dagis och jag anser definitivt inte mig själv vara en sämre mamma för det. Punkt.