Så såg det ut såhär ... 
För ett år sen då M va lite drygt två månader så fick hon Rs virus. Något som de flesta barn har haft då de fyllt två men långt ifrån alla blir så dåliga att de måste läggas in, bara runt 1%.  Det berättade läkaren när vi va på vmo sjukhus för att inhalera, då det konstaterades att hon hade rs. Dagen efter fick vi åka upp akut till Ryhov för att hon blivit betydligt sämre. Hon sov hela tiden, andades häftigt, hade bara ätit några ml ersättning under dagen och va knappt kontaktbar. 
De vi träffade på Ryhov o som hjälpte oss va helt underbara. Även då jag kände mig totalt hjälplös vissa stunder o bröt ihop en hel del pga att situationen o miljön kändes så skrämmande så kändes det ändå tryggt att vara där , där i deras händer. 



Att få se barnen i sån sjukhusmiljö igen är något jag hoppas att jag aldrig mer behöver göra. Det gör så fruktansvärt ont i mig att för vissa föräldrar är det vardag. Och det finns ingen rättvisa i det. Att stå jämte som förälder, att kanske inget kan göra och känna sig så otroligt hjälplös..... En ren mardröm.