Förberedelserna gick kanon och han visste precis vad man skulle göra hos tandläkaren. Han övade mkt å länge på att gapa stort och väl i väntrummet fortsatte han att öva och berätta högt och tydligt vad man ska göra hos tandläkaren. Han va dessutom väldigt otålig och undrade vart tandläkaren höll hus, hur länge man måste vänta osv. Några personer i väntrummet hade svårt att dölja sina leenden när O höll låda och när han tjötade för fullt.

När sedan tandis kom och ropade upp oss så flög han glatt upp ur soffan, redo att få sina tänder undersökta. Nej den här lille killen har verkligen ingen aning om vilken plåga det kan va att gå till T och jag hoppas han slipper upptäcka det oxå framöver.

Han va hur som haver jätte duktig och gapade stort och berättade om sin spiderman tandborste hemma. Men sen när det kom till att få bananlack på sina tänder sa han blankt nej och knep igen munnen, det va precis som om han visste att det skulle smaka blä.( har aldrig gillat att få bananlack heller) 

Trodde aldrig det skulle gå såhär bra som det gjorde. Man får ju även liten present när man är hos T, åtminstone när man är liten. Jag brukade älska det och valde alltid samma sak - en ring. Oliver valde ngt helt annat - en kamel. Och sedan fick han välja en tandborste och där tror jag vi hade valt precis samma, om jag då hade varit en 3 årig liten flicka.