Nu är det snart dags för mig att lägga mig under kniven, om inget oförutsett händer.  Jag har inte tänkt så mycket på det eller varit nervös förrän nu. A sa tidigare att du verkar tro att det är ett vanligt tandläkarbesök du ska på.(vilket jag förmodligen varit nervös inför då tandläkaren inte är ngn favorit)

Jag har nämligen planerat en hel del vi ska göra nu när A måste vara hemma och jag har inte tänkt så mycket på att jag kanske faktiskt kommer att ha ont efteråt. I mitt huvud har jag bara tänkt på hur skönt det ska bli att få det gjort och sen är allt som vanligt igen förutom att jag inte får lyfta på ett tag. När jag sa att jag tyckte vi skulle åka till Jkpg så bromsade han och sa att vi kan väl åtminstone se hur du mår.

 

Hur som, lite nervös är jag väl nu när det snart är dags, Men det är ju naturligt då en op är ju alltid en op men man måste tänka positivt. Visst har tanken tänk om jag aldrig skulle vakna igen, slagit mig. Men i de banorna får man ju inte ens tänka i så det är bara att försöka vifta bort. Nä tillbaka till positiva tankar, det är ju en självklarhet att allt går bra och inte kommer det att bli några som helst komplikationer och vi ska åka till Jkpg. Punkt.

 

Har pussat, kramat o burit på barnen hela morgonen nu. Herregud som jag älskar dem.