Den här lilla stjärnan. En sån vilja, en sån envishet, ett sånt temperament och ett sånt häftigt humör.

Han har tagit trotsen till en helt ny nivå. N E J är ett ord som verkar tillhöra favoriten i hans ordförråd just nu.  Han bestämmer och han har alltid rätt, enligt han själv vill säga. Allt han ber om ska ske bums och man ska släppa allt man gör för att behaga honom och gör man inte det säger han det berömda annars får du inte komma hem till mig eller annars får du inte se mitt jobb.  Och lyssna är tydligen något som är helt överskattat.

Det är inte lätt att ta en diskussion med honom nu för tiden då det inte är lönt, han har ju alltid rätt. Så länge han får göra som han vill är det inga problem men då jag är lika envis och med samma starka vilja så är jag inte den som ger mig heller. Men man får ta o välja sina battles lite och helt enkelt hoppas på att den här trotsåldern går över med tiden, gärna illa kvickt.

 

Men när den här trotsen är som värst och jag lovat mig själv för sjuttioelfte gången att jag aldrig mer ens ska överväga fler barn så vänder han tvärt och blir den där underbara, snälla och goa oliver som vi känner. Och trots att den här trotsåldern kan få en att bli en aning trött så överväger dessa ljusglimtar det mesta och man glömmer, konstigt nog, allt det jobbiga.