Det är en stark underdrift av vad jag känner just nu. Jag va på operationen i ca fem min innan jag fick ta och åka hem igen.

Jag fick träffa läkaren som skulle opererat mig, Adrian Sava, och han trodde inte att det va något bråck efter att ha känt på magen. Och ni kan ju gissa om vågen av besvikelse som sköljde över mig va enorm. Jag blev så paff att jag knappt fick fram ett ord och va tvungen att bita mig i läppen för att inte börja stortjuta där o då.
 

Jag undrade hur det kom sig att de andra två läkarna som tittat på mig sa att det va bråck. Bla en på specialistläkargruppen som sett röntgenplåtarna samt en överläkare på kirurgen som känt på mig och som bestämt att det skulle bli operation. Hans svar va att kirurger har olika åsikter.

Givetvis förstår jag att han läkaren som skulle opererat mig ville träffa mig innan en eventuell operation men vf  i hela friden skickar de hem en op tid då och låter mig göra alla förberedelser både mentalt o praktiskt och inte bara ett brev där det säger att jag ska upp till kirurgen igen för konsultation. Det hade inte jag tyckt va alls konstigt eftersom jag förstår att han som ska operera vill skaffa sig en egen åsikt först.

 

Men istället har jag förberett mig för en op bla genom två st skrubbduschar med speciell tvål, bokat av en trevlig vinkväll dagen innan, bokat av julbordet med jobbet som går av stapeln ikväll, 4 personer har bla tagit ledigt o bokat om sina planer både för jobb o privat för att kunna hjälpa mig med barnen de kommande veckorna och dessutom har jag förberett mig mentalt för detta. Jag anser att det är extremt respektlöst men enligt Sava så är det inte det utan för patientens bästa.  Men hade man behövt göra alla dessa förberedelser innan? Hade det inte räckt med ett möte på kirurgen? Då hade ingen behövt boka om, planera om, boka av och anpassat sig för ngt som ändå inte blev ngt av. Enormt dåligt.

Jag måste säga att jag är enormt besviken och frustrerad över hur det har skötts. Inte besviken på om jag nu inte skulle ha bråck men utan på hur saker o ting har gjorts. Nu väntar jag på ytterligare en remiss för en skiktröntgen och därefter får jag se vad som händer. Sava vill inte operera mig däremot den läkaren jag träffat tidigare, Baker (tror jag han heter), anser att en operation ska ske. Så vi får se vad som komma skall,operation eller ej. Hur som så är jag ytterligare en dålig erfarenhet rikare och jag har tappat ännu mer respekt när det kommer till vården här i Värnamo!