Då va veckan här som jag både fruktat för och längtat efter.
Oliver och jag bor numera hos mamma/mormor medan Alex sliter för fullt där hemma med grävningen och som tur är får han hjälp av Ollis farfar.

Jag höll på att få en chock när jag tittade förbi igår för att se hur det ser ut. Det är mer eller mindre ett katastrofområde och jag är glad att jag slipper se eländet hela tiden. Som tur är så är det ju bara tillfälligt men det känns som det är en lååång bit kvar tills det ser någorlunda respektabelt ut.

Oliver däremot är överlycklig, han har ju fått världens största sandlåda!