Häromdagen va vi och hälsade på hos min syster och hennes familj. Barnen lekte som vanligt för fullt och sprang framochtillbaka mellan milos rum och vardagsrummet där vi satt. Det va fullt ös medvetslös - precis som alltid.

Men helt plötsligt blev det tyst och då ska man ju alltid reagera så jag gick in och kollade till dem.Och där satt de små änglarna och lekte så fint med bilarna, så jag gick ut och satte mig i vardagsrummet igen.

 

Ytterligare några minuter gick å det va lugn lek som gällde, trodde vi. Det va först när de kom ut i vardagsrummet med varsin lila tushpenna som vi förstod va som hänt. Dörren, garderoben, väggarna, golvet, stolen och tvbänken hade fått sig rejäla konstverk.