En vecka fylld med baciller
Kräk, feber och snor. Ja så kan man nog sammanfatta det hela. Hela veckan har i stort sett varit fylld av diverse sjukdomar och baciller. Det började ju som sagt redan i söndags med Oliver som både kräktes och hade en feber som steg ngt fruktansvärt. Febern satt i fram till i onsdags men han fortsatte att vara extremt hängig och trött.
Och Oliver som i vanliga fall är riktigt glad i mat, det händer tom att han tar mat från en som man precis ska stoppa i munnen, åt och drack ingenting. Vilket i sin tur gjorde honom ännu tröttare då han inte fick ngn som helst energi.
I onsdags blev jag liggande, kan nog tom säga att jag blev totalt knockad. Feber och några vidriga diskussioner med den stora vita telefonen blev det.
Va på väg till jobbet men som tur väl hann jag inte så långt utan fick stanna hemma istället. Det va bestämt redan sedan dagen innan att Olivers farmor skulle komma och passa Oliver så vi kunde jobba men trots att jag va hemma så kom hon ändå och det är jag väldigt tacksam för då jag knappt orkade stå på benen.
Det ha blivit extremt mkt sofftid, då vi inte orkat ngt annat, och det vi roat oss med är att titta på Stora maskiner och hockey. Helt å hållet Olivers val!
Mina baciller försvann lika fort som de kom. Har aldrig varit med om en sån snabbvisit innan. Men jag klagar inte för så nära döden (kändes det som åtminstone) som jag va i onsdags så va jag extremt glad att jag mådde så pass bra redan i torsdags.
Det är ytterst sällan jag blir sugen på Mc Donalds utan det är när jag antingen är lite rund om fötterna eller efter en sån här sjukrunda. Försökte mig på det här i torsdags, men fy sjutton, det va ingen hit. Mc Donalds är verkligen inte gott!
I torsdags kväll var det sen dags för Alex att bli dålig. Han va nog ändå den som klarade sig bäst.Men ingen här hemma klarade sig helt, vilket iofs va rätt väntat.
Tar ju ett tag innan matlusten kommer tillbaka när man varit dålig men när det gäller mig och Alex så är det ju ingen fara. Men att se Oliver vara så hängig och både vägra mat och vätska ha varit extremt jobbigt. Vi har jublat varje gång han tagit en tugga eller en klunk av ngt.
Han har fått allt han pekat på i hopp om att han kanske äter/dricker upp det. Men det har inte hjälpt ngt vidare.
Idag är dock alla på benen här hemma och det ser ut att gå på rätt håll.
Alla är friska och Oliver har börjat äta lite mer så snart är det nog precis som vanligt igen.
Kommentarer
Trackback
