Imorse va det helt omöjligt att väcka lilleman. Ja satte mig för att prata lite med honom, klappade han på ryggen men utan ngn som helst reaktion. Gick ner till Alex för att berätta att Oliver är super trött och kan inte du försöka väcka honom. Alex gick upp o pratade o lyfte upp honom och då skrattade han iaf men öppnade fortf inte ögonen, Sover du Oliver? Nääee (ett nytt ord som används väldigt ofta)blev svaret å lite skratt.

Sen när d blev ljust blev han jätte ledsen, han fick lite välling och första tanken va att ögonen ha fastnat och han har fått ögoninflammation igen. Men efter lite baddning så märker vi ju att han kan öppna ögonen om han bara vill.

 

Till slut tittar han och börjar leka så jaha då va d ingenting och vi åker iväg till dagis. När vi är framme o ja öppnar bildörren så ser ja att han blundar igen. Va?! sover han igen!?!

Berättar på dagis hur läget är och jag hinner jobba i 1,5 timme innan de ringer efter mig och berättar att han är väldigt ljuskänslig, det rinner i ögonen och han tittar enbart i mörker.

 

Nu är vi hemma, hjärtat sover, ha pratat med hans bvc sköterska och nu väntar jag på ytterligare ett samtal från läkaren. 25 min fick ja för övrigt vänta i telefonkö tills samtalet helt plötsligt bröts, bara att börja om från början. Blir man trött eller blir man trött?!  Det är en pina att se sin lilla älskling ha ont och man tycker ju att alla bara borde släppa allt de håller på med för att hjälpa just min lille kille men självklart förstår ja ju att det inte går.....

 

Men nu hoppas jag bara att läkaren ringer pronto så att vi får komma in och kan få ngt för hans små ögon.