Våffeltisdag
Oliver är fortf på sitt gnälliga humör och lider av ngn svår form av seperationsångest. Jag får inte lämna han en sek, knappt ställa mig upp, utan jag måste sitta jämte han och leka, helst ska han sitta i knät oxå. Även om det är rätt mysigt när han lägger sig i knät , eller bara vill att jag ska bära honom så är det rätt frustrerande då jag inte får ngt vettigt gjort över huvudtaget. och det här gnället kan göra en en aning galen. Ngn som vet när den här fasen går över eller som har förslag på vad man kan göra för att förenkla saker o ting?
Så fort gnällspiken har vaknat ska vi bege oss till stan för att kolla in utbudet lite och ikväll ska vi till karin o niclas för lite våffelmys. Tror detta kommer bli en bra tisdag, vädret ser ju lovande ut oxå, 19 grader o sol låter ju fantastiskt.
Oscar är lite likadan när det gäller mig (inte Johan). Jag har kommit på dock att jag bekräftar hans skrik på direkten genom att plocka upp honom. Då har han snabbt lärt sig detta. Jag frestar med något som han inte kan motstå (ett rån eller dammsugaren, konstigt jag vet men han älskar damsugaren) och då kommer han på att han kan visst leka själv. Jag brukar fundera på om det är jag som lite också vill han ska göra så här för det är ju som du säger rätt mysigt - i början! Men inte längre... Inga konkreta tips direkt men är han matglad så funkar ju alltid en majskrok eller lite rån. En annan sak som vi kommit på nu när det börjar bli varmare ute är att när han är gnällig så brukar vi ge honom vattenplaskan. Det har visat sig flera gånger att han faktiskt druckit typ en dl på en gång och då kanske det inte är så konstigt att man är lite sur, han har ju faktiskt varit törstig. Några tips iaf. Får se om de funkar =)
