...ska ju vara den mysigaste månaden på året. Jag menar det säger ju sig själv, alla tända ljus, förberedelserna inför julen, stöket och smygandet med alla klapparna. Tycker det ska vara en månad då man ska kunna njuta av allt. Men just nu känns det precis tvärtom. Önskar jag kunde somna och vakna upp i mars då allt förhoppningsvis är över.

Mycket att fixa, mycket på jobbet, mycket med familjen, mycket med vännerna, mycket hemma, mycket i huvudet. Man dras åt alla håll och kanter. Folk blir besvikna, ledsna, sura för att man inte hinner vara på alla ställen och man kan omöjligt göra allt på en gång.

Stressen äter up en inifrån!

Gillar inte när folk tycker synd om sig själva eller när de spelar offer. Så df hatar jag när jag själv känner så här. Vill inte att ngn annan ska ”tycka synd om mig” eller ha någons medlidande.

Det enda jag behöver är lite förståelse och kanske ett och annat uppmuntrande ord.

punkt