Då var de första timmarna avklarade på jobbet och hittills har det gått rätt ok. Alla är trevliga och ler mot allt och alla här och frågar artigt " hur har din semester varit?" undra egentligen om alla bryr sig om hur den andres semester varit eller om man bara vill veta om ens egen varit bättre?! Vad tror ni?

Har huvudet fullt av tankar och funderingar just nu. Jag var inte riktigt beredd på att detta skulle skölja över mig som en våg. En våg av känslor! Samtidigt känns det ju bra men samtidigt vet jag inte om jag vill. Missuppfatta mig rätt nu klart jag vill men samtidigt finns det saker som talar emot, fast egentligen handlar det mer om att våga. Våga chansa och våga låta sig själv känna. Är egentligen ingen ide att spekulera i det, det blir ju som det blir helt enkelt finns inget mer man kan göra än att vänta och se.

Just nu känns allt mest deprimerande. Inte bara för att man börjat jobba utan det mesta runt omkring känns lite si sådär. Vädret ska vi bara inte tala om känns som hösten redan är här mega suck för det.

Cam åker till halmstad nu denna v så det kommer bli lite tomt utan henne skulle behöva prata med henne lite mer men men får ta det när hon kommer hem. Hoppas hon får kul nu när hon åker så hon slipper tänka på massa dumt!

Tror att jag ska beställa lite höstkläder när jag kommer hem så jag blir på lite bättre humör=)! Shopping gör en alltid glad!

Varför har inte vi som jobbar höstlov?