Men nu blev det ju inte så eftersom lilltjejen och jag blev inlagda i fredags men då maten och tårtorna redan va beställda och släkten tillgänglig så bestämde vi att fira oliver iaf.  Väldigt tråkigt att missa hans firande men jag tror att han va rätt nöjd med tillställningen och det är det viktigaste.

Som tur va fick jag en massa bilder skickade till mig av Karin o Camilla då jag kunde se lite vad som hände iaf.

Vi hade beställt Kina mat från Olympia vilket va väldigt gott sa dem.
O körde tydligen på yoghurt istället. Jaja vill han ha det så får han det.


En nöjd snart 3 åring. Oj vad jag ska pussa på dig när jag kommer hem.

Och man kan ju se vart oliver fått sitt  spikraka hårsvall från.

Förberedelserna gick kanon och han visste precis vad man skulle göra hos tandläkaren. Han övade mkt å länge på att gapa stort och väl i väntrummet fortsatte han att öva och berätta högt och tydligt vad man ska göra hos tandläkaren. Han va dessutom väldigt otålig och undrade vart tandläkaren höll hus, hur länge man måste vänta osv. Några personer i väntrummet hade svårt att dölja sina leenden när O höll låda och när han tjötade för fullt.

När sedan tandis kom och ropade upp oss så flög han glatt upp ur soffan, redo att få sina tänder undersökta. Nej den här lille killen har verkligen ingen aning om vilken plåga det kan va att gå till T och jag hoppas han slipper upptäcka det oxå framöver.

Han va hur som haver jätte duktig och gapade stort och berättade om sin spiderman tandborste hemma. Men sen när det kom till att få bananlack på sina tänder sa han blankt nej och knep igen munnen, det va precis som om han visste att det skulle smaka blä.( har aldrig gillat att få bananlack heller) 

Trodde aldrig det skulle gå såhär bra som det gjorde. Man får ju även liten present när man är hos T, åtminstone när man är liten. Jag brukade älska det och valde alltid samma sak - en ring. Oliver valde ngt helt annat - en kamel. Och sedan fick han välja en tandborste och där tror jag vi hade valt precis samma, om jag då hade varit en 3 årig liten flicka. 

Hur vi kommer att fortsätta våran lediga dag får vi se. Vi kommer iaf inte att städa heela dagen. 

Idag stod jag och fixade mig inför frisörbesöket här hemma och samtidigt stod oliver jämte och som vanligt gick munnen i ett.

O: vart ska du?

J: jag ska till frisören och klippa mig.

O: är du inte fin i håret?

J: nej men jag har tänkt att bli det.

Jag fortsätter att fixa mig och efter att ha bytt om, dragit borsten genom håret och bättrat på sminket så frågar jag O om jag är fin nu?

O: nej du är inte såå jätte fin. Inte så fin som min klubba! Säger han samtidigt som han viftar med sin hockeyklubba högt upp i luften. 

Jo jag tackar ja, han är iaf ärlig.  Och man kan ju inte säga annat än att han älskar sina hockeygrejer. Fina O <3

En liten oliver vars största och enda intresse va mat. Hade kunnat göra reklam för McD här ;)

Nu har bacillerna och virusen tagit sig in hos oss, vilket ju va rätt väntat. Dagisbacillerna i dessa tider är ju rätt svåra att undvika. Alex rök dit i helgen och nu är det Olivers tur. Så idag blev det inget dagis för lilleman utan det fick bli en hemmavistelse.

Att Oliver har feber är inget som märks överhuvudtaget då de spelas lika mkt hockey som vanligt här hemma. Och att förklara för en pigg men ändå sjuk liten kille att han inte får gå på dagis eller tom gå ut är lättare sagt än gjort.

 

Hoppas på att febern försvinner lika fort som den kom för jag behöver komma ut och få lite luft, två dagar inomhus gör att jag oxå känner mig sjuk. Sen hoppas vi att tjejerna i den här familjen får hålla sig friska.

Uppe och pigga ännu denna söndagsmorgon?

Känns som vi varit uppe en evighet då söndagsfrukosten ligger i magen och vi har redan hunnit med ett besök i ishallen. 

Våran lille kille här hemma är ju en redig hockeystjärna... Utanför isen. På isen är han däremot inte lika kaxig för där måste man ju faktiskt ha skridskor. 

Men så fort skridskorna va på och han va ute på isen va det I N T E lika roligt längre.  Tror att han tycker att det blir lite otäckt och att det känns konstigt med skridskor på och att han då inte kan röra sig lika lätt. Antar att det är en vanesak och att vi kommer få åka ner å kolla lite mer på de andra barnen och se hur de gör innan han känner sig trygg på ett par skridskor.  Tills dess så får han helt enkelt fortsätta att spela hockey och åka skridskor här hemma utan själva skridskorna.... Och det funkar ju det oxå, det är åtminstone inte lika kallt att titta på då för en annan. 

Det är ofta och mycket hockeyspelande hemma i vårt vardagsrum. Han får inte ha några klubbor eller bollar inne men det går lika bra med låtsasbollar och klubbor i form av hans verktyg eller leksakspistol. Även en del av hans dammsugare fungerar som hockeyklubba. Men galgar det funkar inte – det är INGEN hockeyklubba inte!

Hans lag består oftast av han, Ickas (Niclas) och Spiderman.  De två är ofta hemma hos oss och spelar, jag kan inte se dem men de är här. Häromdagen stod han och tjatade ut i luften på Niclas att han skulle ta på sig hockeyhjälm, för det måste man ha! Till slut gav han upp och sa att ickas vill inte ha hjälm.

Vad han fått att Spiderman spelar hockey ifrån vet jag inte, men spelar det gör han, ofta i NHL. Fantasi det finns det gott om hos vår lille kille.

 

Det blir även mkt prat om hockey här hemma, natt som dag! Såhär löd en konversation med Olli i morse kl 05.55

 

O: Jag ha skridskor på mig till dagis!

L: nej du kan inte ha skridskor på dig till dagis. Skridskor har man på isen i ishallen.

O: ha skridskor med ickas i ishallen?

L: ja det kan du ha

O: Jag ramlar, ickas hålla mig då?

L: ja Niclas håller dig så att du inte ramlar.

O: Ickas håller mig när jag slåss. Man fååår slåss liite på hockey!

Ett konstaterande av Oliver (en blivande bråkstake på isen?) en tidig onsdagsmorgon. Han är väldigt fascinerad av att de slåss på hockeyn för det får man ju inte göra egentligen.

 

Han kollar gärna och mycket på dessa tråkiga hockeykanaler vi har och där lär han sig en hel del.Han tacklas – springer in i väggar med axeln först, eller i mig och Alex och skriker hockeytacking, vet hur man håller klubban när man vilar, vet att domaren inte har ngn klubba men det kan han önska sig av tomten tycker han och dessutom så ser han ju att de slåss emellanåt.

 

Det är väldigt kul att höra dessa små konstaterande och när han berättar hur det går till.  Och jag hoppas verkligen att detta hockeyintresse håller i sig för jag blir gärna en hockeymorsa som hänger i ishallen och hejjar på min lille hockeykille på varje match!

O ha varit rätt skeptisk till det här med lucia och att vara tomte. Han ville hellre va "cia".  Och va heller inte jätte sugen på att åka tillbaka till dagis igen efter att vi åkt därifrån en gång redan idag.

Väl framme så va det hur som haver inga problem. Han va så söt och med tomtekläderna över overallen så såg han ut som en liten michelingubbe. I början va han lite blyg och sjöng inte med men sen släppte det och han sjöng (försökte iaf) för fulla muggar och efter varje sång applåderade han.

När de klarat av ungefär hälften av alla sångerna fick han syn på mig och ropade glatt: mamma mamma! Samtidigt som han vinkade. Höll på att spricka av stolthet, vilken fin kille vi har fått! 

Tyvärr, tyyvääär så hade jag bara mobilen med mig så några bra bilder fick jag inte. Men jag kan lova er att han va såå fin!

Det finns bra dagar och det finns b ä t t r e dagar och idag är just en sån, en av de b ä t t r e dagarna. Det har bara haglat goda och roliga nyheter från alla håll och kanter. Vilket gör mig så glad. Och det har såklart gjort att energin varit på topp hela dagen. Har nog haft tillräckligt med energi för att springa ett maraton tror jag. Härligt när energin är på topp och man riktigt känner livet i sig. Lycka!

Idag är förresten Olli hela 2,5 år, han är ingen bebis längre.... :/ . De senaste veckorna har varit som en liten ketchup effekt för våran lille kille när det kommer till pratet. Han bokstavligt spottar ut nya meningar varenda dag och det är lika roligt varenda gång. Ibland undrar man vart han får allt ifrån och hur han faktiskt kan veta just det han säger. Hade tänkt räkna upp ett antal exempel men just nu står det helt still uppe i hjärnkontoret, får helt enkelt bli en annan gång... Men roligt är det iaf :)!

 

 

 

 

Fredagskvällen/natten blev inte riktigt som vi tänkt oss då Oliver vaknade efter en dryg timme efter vi lagt honom och knappt kunde andas.

 

Han hade varit hemma i går från dagis då han hade feber när han vaknade men att han va sjuk va inget man märkte på honom. Men på kvällen blev han sämre då febern steg upp till nästan 40 grader och han va allmänt hängig.

Han vaknade som sagt och kunde knappt andas och det lät riktigt otäckt. Vi misstänkte direkt att det va falsk krupp, ngt han aldrig haft tidigare men som kusinen haft flera gånger så vi kände igen symptomen. Vi tog på han kläder och satte oss ute med honom samtidigt som vi ringde till sjukvårdsupplysningen.

 

Det låter ju så otroligt hemskt när de kippar efter luft och det är en himla tur att Alex är så lugn av sig för jag fick nästan panik.

Tjejen i telefonen berättade vad det berodde på ( himla imponerande och modigt att de kan dra såna slutsatser över telefon...hrmpf) och sa vad vi skulle göra. Själv hade jag ju tagit på mig kläderna och va redo för att åka upp till akuten.

 

Efter ett tag släppte det iaf och han somnade om. Jag vet att falsk krupp inte är ngn fara men fy sjuttsingen va otäckt det låter.

 

 

 

 

För en liten stund sen åkte Oliver med hem till sina far-föräldrar och ska va där i några dagar. De har varit i Turkiet de senaste 4 veckorna så de har inte träffats på ett tag, så jag kan lova att O sett fram emot detta.

Han skulle spela fotboll med farfar och kolla på traktorer med farmor sa han. Och när jag frågade om han kommer att sakna oss så va svaret ett blankt nej. Tack för den din lilla skitunge ;) Faktum är att han kommer ha fullt upp och så himla roligt att han knappt kommer hinna sakna oss ♥

Tanken är att nu när oliver är borta ett par dagar så ska vi göra ett ordentligt ryck när det kommer till utsidan här hemma. Det ska hinnas måla en hel del både väggar och fönster samt en del annat små fix. Så det är väl lika bra att sätta fart....

Inte varit borta i mer än ngn timme men huset känns redan tomt.

 

 

Godmorgon, redan torsdag, dagarna springer iväg som vanligt och snart är det helg igen.

De två senaste dagarna har Olli sovit när jag hämtat honom på dagis så tror han är lite vårtrött, precis som de flesta andra. Känns lite som om kroppen är på nedräkning nu inför semestern. Det är ju faktiskt inte jätte många veckor kvar nu vilket är lite svårt att förstå. Känns som det va förra veckan jag kom tillbaka i aug efter min mammaledighet.

 

Idag fick det bli en hemmadag för mig och Olli eller vabdag som man oxå kallar det. Man kan kalla det va man vill men en sak är då säker fyy vad segt och tråkigt det kan va!

 

Ok man får kvalitetstid och mer tid att umgås med sin lilla goding men det är ju inte alls på samma sätt som när de är friska och man kan hitta på vad som helst.

Oliver som trots feber varit pigg och alert har svårt att förstå vf han inte kan få gå ut och leka. Förutom att han varit lite extra gosig och lite pipig så ha man knappt märkt av hans feber. Oliver blev en aning bevsiken när han inte fick gå ut, dock inte hans mamma då d va ett jädra blåsväder ute, men det gick att roa han här inne rätt bra ändå. Vi har målat, bakat med lera,läst böcker blåst såpbubblor, kollat på stora maskiner 3 gng, kollat på bamse 2 gng, spelat hockey, lekt med lego och med bilar. 

Tycker själv man känner sig sjuk när man varit hemma och inne såhär en hel dag men jag hoppas jag slipper överta hans baciller.

 

 

Den här lilla godingen va jag och hälsade på under fm och hennes föräldrar oxå såklart, En fika, lite tjöt med bästa K o N och kajsamys, precis vad jag behöve. Kan inte stirra mig mätt på denna lilla varelse. Fina lilla Kajsa tänk va många pärlplattor du och jag ska göra framöver, var och varannan kan räkna med nya grytunderlägg i julklapp.

 

 

Innan jag begav mig hemåt plockade ja upp Olli hos mamma och sedan va det hockey för hela slanten. Vi bor jämte en skola där det finns en perfekt bandyplan med små mål där det är kanon för de små att spela.

 

 

 

Jag erkänner, jag tillhör den skara mammor(antagligen alla) som tycker att sitt barn inte bara är världens gulligaste utan även det roligaste barnet i världen. Jag tycker att Oliver är sjukt rolig och jag kan vika mig av skratt pga hans galna och gulliga upptåg.

 

Det här med Bamse som är en ständig grej här hemma tex. Det är bara inte kul utan det är även hur gulligt som helst, jag looovar.

I början va det bara att Bamse, även kallas Nunnu, skulle ha välling han oxå och att man ska vara tyst för att Bamse sover osv. Men nu har vi tagit det till en ny nivå, nu ska han vara med överallt och göra precis samma sak som Oliver. Han ska tex borsta tänderna(med min tandborste dessutom), äta russin och pussla.

 

 

 

 

 

Men det är riktigt roligt att se hur de små utvecklas och lyssna på vad de har att säga. Det är fortfarande mkt Olli säger som jag inte förstår ett dugg av men det spottas ut nya riktiga ord hela tiden.

Idag hade vi faktiskt en liten konversation, jag frågar och oliver svarar, som jag tom fick på film.

 

Vad heter jag?

- Mamma

Vad heter du?

- Olli.

Vem är det som fyller år idag?

- Olli, och pekar på sig själv.

Hur många år fyller du?

 - Två och visar tre på fingrarna.

 

Inte mkt till konversation kanske en annan tycker men jag, jag är en förbaskat stolt mamma.

 

 

Jag försöker att hålla pratet om oliver på en låg jämn nivå för jag vill inte bli en sådan mamma som enbart pratar om sina barn. Men ibland kan man inte låta bli - för jag tycker att Oliver är extremt rolig och jag är givetvis oerhört stolt över vår lilla guldklimp!

 

Som ni kanske sett i tidigare inlägg så fyller våran lilla skatt 2 år idag. Men firade honom gjorde vi redan igår här hemma då alex skulle iväg och jobba idag.

 

Innan har inte Oliver varit så intresserad av paketen eller det faktum att det faktiskt kan finnas ngt spännande där inne. Det har varit snörena som varit roliga, ett tag. Men paketen i sig ha aldrig varit intressanta. MEN igår då öppnade han faktiskt sina paket helt själv och tyckte det var roligt.

 

Klockan 22.37 för två år sedan, efter nästan 48 timmars värkar, beslutade sig äntligen våran skatt att det va dags att träffa sina föräldrar för första gången. Och oj vad glada vi är för att det va just du som kom till oss.

Jag kan inte för allt i världen sätta ord på hur lycklig du har gjort oss. Du har gett våra liv en mening utan dess like,  du har gjort oss till en familj.

 

G R A T T I S på 2 års dagen älskade Oliver.