Nu börjar det hända grejer på insidan här hemma. Vi har ett par saker som ska vara klara innan jul här hemma.(vägrar leva i ett renoveringskaos som förra julen)  Men efter det är det renoveringsstopp här hemma på ett bra tag.

Det första är vardagsrumsväggen. Förhoppningsvis blir den klar till helgen då vi får lite hjälp med tapetseringen av Thomas.

 

Sedan är även Ollis blivande rum påbörjat. Den väggen där fondtapeten ska vara är spacklad och klar och härnäst väntar takmålning.

 

Idag kompade jag några timmar så att Olli och jag oxå kunde få känna på hur det är att ha höstlov. Det blev en tur till sporthallen där de hade aktivitetsdag. Och vilken aktivitet det va där, det va ansiktsmålning, hinderbana och hoppborgar. Full rulle med andra ord.

 

Jag va osäker på om Olli skulle få ut så mycket ut av det då han kan va ganska blyg och försiktig speciellt när det ä mycket folk. Och till en början tittade han och inspekterade allt på avstånd men efter en liten stund blev det full rulle även på honom.

 

Helgen är snart förbi och en ny vecka väntar. Men innan den är slut väntar en gofika med syster och systerson sedan blir det en myskväll framför tv:n för mig och Alex. Det märks och känns att vi flyttat bak kl en timme då söndagen varit ovanligt lång.

Söndagskvällar är en av mina favoritkvällar i veckan trots att det är söndag. Det är oftast då vi har vårat soffmys, äter ngt gott och ser en film. Ikväll blir det dock ingen vidare speciell mat men det blir soffmys, tända ljus och film. Och det ska bli riktigt skönt att få sätta sig ner efter en heldag i köket med både bak- och matlagning samt städ och tvätt.

Men som sagt först ut - gofika!

 

Fredag och löningsdag, vilken kanon start på helgen! Jag och syster intog city redan vid 13.00 idag för att kolla in utbudet i affärerna. Vi var egentligen bara ute efter lampor men några andra affärer fick sig ett litet snabb besök.

Fanns inte jätte mycket att hänga i julgranen och på tal om jul osv så får man ju hålla lite i pengarna då det är mest julklappar som står på shoppinglistan framöver.

 

Inges El sparade vi till sist då vi förmodade att det kunde bli rätt tungt i kassarna efter det besöket, vilket vi hade rätt i. Syster köpte 3 olika lampor och jag köpte en ljusskena och en ljuslykta samt beställde en stjärna till Olivers kommande rum.

 

 

 

 

Cato ljusskena med spotlights som jag hoppas ska lösa vårat ljusproblem i höst.

 

Ikväll blev det ett litet besök på harrys. Mat, quiz, prat och skratt till tårar (åtminstone för min del) blev det. Kul att komma ut lite och jag försöker boka in det där lilla extra en gng varje vecka för att få veckorna att gå lite fortare.

 

Trots att dagarna och veckorna rullar på i en väldans fart så känns det inte så när det gäller graviditeten. Där känns det som om jag mest står och trampar och inte kommer ngn vart.

Jag tror att det är många som tycker och tänker att det är dags att börja slappna av nu. Men det är lättare sagt än gjort. Finns inget annat jag hellre vill än att just kunna slappna av, få njuta av graviditeten och faktiskt börja tro på att jag ska bli tvåbarnsmamma om några månader. Men det går inte. Jag försöker men det går bara inte.
 

Min bm säger att jag måste försöka ta till mig det här och glädjas åt min graviditet. Men det handlar inte om det, det är klart att jag är glad. Jag är överlycklig, nästan lite för glad. Speciellt när den lille lever rövare i magen och sparkar utav bara sjuttsingen. Tänk att en spark i magen kan göra en så lycklig!

Men så fort den lille inte gett sig tillkänna på ett tag kommer oron. Har det hänt något? Har bebisen dött nu? Har den kanske gjort en så livlig kullerbytta att den råkat göra en knut på navelsträngen ? osv osv  Sådär håller jag på...

 

Helgen är över och likaså min födelsedag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker det är kul att fylla år. För det gör jag. Jag gillar att fylla år, jag gillar tanken på att det är min alldeles egna dag.

 

I fredags var det min dag och den innehöll tårta, blomsterbud till jobbet, lugnt firande på kvällen med syskon och respektive samt god mat.

 

Ni har säkert läst det både på den ena och den andra sidan här på internet men det tåls att nämna igen.

Denna gudomligt goda räk- och kräftsoppan fick bli våran tisdagsrätt idag.

 

3 morötter

2-3 msk matolja

2 st fiskbuljong

1,5 liter vatten

2 dl creme fraiche

400 gram kavli räkost

räkor

kräftstjärtar

cayennepeppar

vegeta

dill

 

Riv morötterna och stek dem mjuka i oljan.

Häll på vattnet och lägg i fiskbuljongen, låt koka i 15 minuter.

Rör ner creme fraichen samt räkosten. Var försiktig så det inte klumpar sig.

Lägg i räkorna och kräftstjärtarna.

krydda med cayennepeppar och vegeta samt lite dill.

(jag brukar även ösa på med lite maizena,  som f.ö är en riktigt bra grej;)

 

 

 

Om ca en månad så är det exakt ett år sen som jag fick ett stort plus, eller rättare sagt va det inget plus utan det stod 1-2 veckor på stickan. Jag va alltså gravid, Oliver skulle få ett syskon. Lyckan va enorm och jag ringde alex som va borta i jobb just då och berättade de glada nyheterna. Jag bokstavligt talat flög fram de kommande dagarna, jag va så lycklig.

Ju mer tiden gick och desto längre in i graviditeten jag kom så blev jag mer och mer osäker. Något kändes fel och jag hävdade hela tiden att jag inte kände mig gravid. Men fick höra från flertal håll att alla graviditeter är olika blablabla.

 

Magen växte iaf och det va dags för inskrivning och då min förra bm gått i pension fick jag en ny. Och ni som känner mig och läst om min förra graviditet vet vad jag känner för en bm som heter R-M. Så vem tror ni att jag får om inte henne. Värre virrpanna får man leta efter och jag anser att hon borde ha ett helt annat yrke, ett som inte involverar människor.

Hur som haver så sa jag att jag inte ville ha henne som bm och hon tyckte att jag kunde ringt och sagt det innan jag kom. Men en del av mig ville att vi skulle ses, så hon fick se vad hon gjort och att jag minsann skulle visa vad jag tyckte. Antar att hon tyckte det va lite jobbigt att träffa mig och jag svarade att jag tycker att hon borde läst min journal innan jag kom vilket hon påstod ha missat denna gången.....

 

Den 15e januari var det dags för nupp/kub testet, äntligen. Det skulle bli så skönt att få det gjort, få ett svar. Även om jag känt på mig att något va fel och verkligen försökt intala mig det för att minska chocken om det skulle vara så,l så gick det inte att förbereda sig på vad som skulle visa sig på ultraljudet.... eller rättare sagt inte visa sig. Mina misstankar visade sig iaf stämma, fostret hade dött i v 4-5 och livmodern hade fortsatt att växa därav magen.

Jag fick ett piller för att starta aborten och två dagar senare fick jag komma in för en medicinsk abort. Och den utfördes på bb av alla ställen. Trodde inte att man fick sparka på de som redan ligger ner?!  Där rullade nyblivna mammor runt sina små bebisar och där låg jag för att ta bort min som hade dött i magen. Vilket jäkla hån.

 

Jag va helt förstörd de närmsta veckorna efteråt och kände mig så otroligt tom. Det enda jag kunde tänka på va att jag bara måste bli gravid igen och det nu. Hade hört att det va lätt att bli gravid igen efter ett sk mf. Men veckorna gick och inget hände. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat och jag försummade sånt som verkligen va viktigt. Jag glömde bort att va glad för det jag hade utan va bara ledsen för det jag inte hade! Allt blev en ond cirkel och det blev som en besatthet.

 

Till slut så hände det iaf och vi blev oerhört glada. Tänkte att nu måste det ju gå vägen för inte kan man va med om ett mf till direkt efter, sådan otur kan man ju bara inte ha?!

Lyckan blev dock inte långvarig då missfallet väntade runt hörnet. Och även om jag inte gick så långt som till v 12 den här gången så var detta nästan jobbigare psykiskt. Men tack och lov att kroppen skötte det själv den här gången. En medicinsk abort till hade jag inte klarat.

 

Det dröjde inte länge innan jag blev gravid igen, men det va inget som gjorde mig glad på något sätt. Jag va helt säker på att något va fel och började läsa om utredningar man gör osv efter ett 3dje mf vilket jag va säker på skulle komma härnäst. Det va ju lika bra att förbereda sig tyckte jag. Fortsatte att göra gravidtest efter gravidtest och 1-2 v blev till 2-3 veckor som blev till +3.

 

Efter flertalet veckor och sammanlagt 6 ultraljud senare så hänger den lille fortfarande i. Jag tar inget för givet och blir glad för varje dag som går, det betyder en dag närmre målet. Jag avundas de som kan njuta av sin graviditet, jag är mest orolig hela tiden.

Men jag håller tummar och tår för att det är som man säger.... tredje gången gillt.

 

 

Efter några timmars jobb i morse så var jag och hälsade på lilla Kajsan som fyllde 6 mån idag. Lille tjejen börjar bli så stor.

 

 

igår hade vi lite födelsedagfirande här hemma och vi hade bjudit hit våra föräldrar på lite mat. Det blev en trevlig kväll med mat, vin, tjöt, fotboll och idol. Men nöjdast av alla va nog Olli då alla hans favoriter va samlade på ett och samma ställe. Han va i sitt esse och blev grymt besviken när han va tvungen att lägga sig.Men till sin stora lycka va ju farmor och farfar kvar i morse när han vaknade.

 

 

 

Det finns bra dagar och det finns b ä t t r e dagar och idag är just en sån, en av de b ä t t r e dagarna. Det har bara haglat goda och roliga nyheter från alla håll och kanter. Vilket gör mig så glad. Och det har såklart gjort att energin varit på topp hela dagen. Har nog haft tillräckligt med energi för att springa ett maraton tror jag. Härligt när energin är på topp och man riktigt känner livet i sig. Lycka!

Idag är förresten Olli hela 2,5 år, han är ingen bebis längre.... :/ . De senaste veckorna har varit som en liten ketchup effekt för våran lille kille när det kommer till pratet. Han bokstavligt spottar ut nya meningar varenda dag och det är lika roligt varenda gång. Ibland undrar man vart han får allt ifrån och hur han faktiskt kan veta just det han säger. Hade tänkt räkna upp ett antal exempel men just nu står det helt still uppe i hjärnkontoret, får helt enkelt bli en annan gång... Men roligt är det iaf :)!

 

 

 

 

Sitter och googlar efter lite julpynt, -papper, - klappar mm.

 

Det är inte självaste julafton jag längtar efter utan efter alla mysiga förberedelser som hör till julen.

Jag längtar efter att få pynta granen, jag längtar efter att få sätta upp min fina flingstjärna och andra ljusstakar, jag längtar efter att få ge mig ut och börja shoppa julklappar på riktigt, jag längar efter att få lägga alla julklappar under granen och jag längtar efter att få baka julgodis och pepparkakshus.

 

 

De första julklapparna köpte jag redan i slutet av augusti och snart ska jag börja sätta igång med julshoppingen ordentligt.

När det kommer till julpyntet brukar vi vara ute i god tid. Både alex och jag är likadana att vi vill att ljusstakarna och pyntet ska upp tidigt så man kan njuta av allt det mysiga under hela december. För när julen sen är över vill vi bara ta ner det direkt. På nyårsdagen brukar allt ryka ner igen för då är julen slut och man är så trött på det och vill bara ha in vårfärger mm.

 

När Olli blir lite äldre så ska han få en adventskalender där man får ett litet paket i varje dag. Tycker han är lite för liten för att uppskatta det nu så det får vänta ngt år.

Men hittade en jätte fin på familyroom som jag gärna hade haft till det.

 

Natten till onsdagen förra veckan vaknade vi i Turkiet av ett himla oväsen. Ngt bonkade lixom i väggarna och tjöt samtidigt som det lyste upp utanför fönstret.

Det visade sig vara världens oväder med regn, storm och åska. Utemöblerna fick vi ta in för annars fanns risken att de skulle blåsa iväg.

 

När vi vaknade dagen efter så låg solstolar i poolen, busskurer va sönder, liggstolarna på stranden hade blåst iväg, parabolerrna på taken va söndertrasade och tom ngn cement/gipsskiva hade blåst ner från sjätte våningen. (tur ändå att det skedde på natten)

 

När vi kom till Sverige i torsdags så passade vi på att besöka Emporia. Andra gången jag är där och jag gillar det starkt. Känns som de har allt...och lite till.

 

Jag hade som ursäkt att vi skulle stanna där och äta innan vi åkte hem och då så passade jag på att springa i lite butiker. Då jag visste att jag hade ont om tid hade jag redan tittat ut vad jag skulle köpa. Hann med 4 butiker bara och jag önskar att det funnits tid och ork till fler när man ändå var där nere men det få bli en annan gång.

 

 

 

Ny vecka och jag känner mig som en vandrande vålnad. Natten till torsdag då vi åkte hem från Turkiet gick vi upp kl 01.00 svensk tid sen va vi vakna till 21.00 så då fick man inte mkt sömn. Sen va det upp tidigt och jobba på fredagen och nu i helgen har det blivit minimalt med sömn. Så just nu ligger man minus på sömnkontot och det både känns och syns.

Så detta kommer nog bli en rätt tuff vecka kan jag tro. Men bara alla får vara friska och pigga så är jag nöjd.

 

En rätt oplanerad vecka som innehåller jobb, läkarbesök för oliver och lite småfix hemma i form av målning mm. Sen på fredag får vi besök av våra föräldrar som kommer hit på lite mat på kvällen. Vad som kommer att stå på den menyn är klart, blir inget jätte avancerat men förhoppningsvis gott.

 

Här hemma har vi nu äntligen fått upp lister i köket. Var ju bara sisådär ett halvår sedan som köket stod klart så det va väl på tiden. Konstigt hur länge såna där småfix kan dra ut på tiden egentligen. Nu är det bara en skiva kvar som vi lämnat in på målning som ska upp sen ska ni få se bilder på resultatet.

 

Natten till idag blev inte mycket bättre än igår. Oliver vaknade inatt också och kippade efter luft samtidigt som han hostade. Men tycker ändå att det lät lite bättre inatt än sist så det går förhoppningsvis åt rätt håll. Feber har han inte längre iaf, åtminstone inte mycket.

Men vi har flyttat in Ollis säng till oss nu och där får den va tills han blir frisk igen. Känns tryggare så.

 

Har jobbat ett par timmar under fm då jag ligger extremt mycket efter och i em ska jag se om jag kan få måla lite inne i tvättstugan. Allt beror på hur Lilleman mår när han vaknar och om han tillåter mig att måla helt enkelt.

Nu för tiden har han nästan helt släppt sin Bamse hysteri och har gått över till bilar (filmen cars). Han har hur många karaktärer som helst därifrån och ska sova med allihopa i sängen. Och filmerna står mig upp i halsen nu då dem går på repeat här hemma.

Just nu är de bara en scen också som gäller i Cars 2 och den ska spolas fram till och sen tillbaka igen konstant. Och då både jag och alex ha tröttnat rejält på att spola framochtillbaka så har alex nu klippt ihop en liten snutt med bara just den scenen så kan olli sitta och kolla på den tills han storknar... ;)

 

 

 

Fredagskvällen/natten blev inte riktigt som vi tänkt oss då Oliver vaknade efter en dryg timme efter vi lagt honom och knappt kunde andas.

 

Han hade varit hemma i går från dagis då han hade feber när han vaknade men att han va sjuk va inget man märkte på honom. Men på kvällen blev han sämre då febern steg upp till nästan 40 grader och han va allmänt hängig.

Han vaknade som sagt och kunde knappt andas och det lät riktigt otäckt. Vi misstänkte direkt att det va falsk krupp, ngt han aldrig haft tidigare men som kusinen haft flera gånger så vi kände igen symptomen. Vi tog på han kläder och satte oss ute med honom samtidigt som vi ringde till sjukvårdsupplysningen.

 

Det låter ju så otroligt hemskt när de kippar efter luft och det är en himla tur att Alex är så lugn av sig för jag fick nästan panik.

Tjejen i telefonen berättade vad det berodde på ( himla imponerande och modigt att de kan dra såna slutsatser över telefon...hrmpf) och sa vad vi skulle göra. Själv hade jag ju tagit på mig kläderna och va redo för att åka upp till akuten.

 

Efter ett tag släppte det iaf och han somnade om. Jag vet att falsk krupp inte är ngn fara men fy sjuttsingen va otäckt det låter.

 

 

 

 

I torsdags kom vi hem efter en veckas semester i Turkiet. En vecka fylld med sol, värme och bad.  Jag har varit lite tveksam till att åka pga olika omständigheter men ångrar inte alls att vi åkte då veckan har varit super.

 

Från att ha varit lite försiktig eller snarare en liten fegis när det gäller vatten så har nu oliver förvandlats till en fisk i vattnet. Det har badats, åkt kana både med pappa och själv, hoppats från kanten och simmats.

Till en början vågade han knappt gå i barnpoolen men sedan skulle det bara badas i stora poolen.  Han va så söt när han låg med sina dynor i vattnet och sparkade med benen och sa att han simmade.

 

 

Kan man annat än älska fredagskvällarna? Och det är ngt speciellt med fredagskvällarna på hösten, det är allt lite extra mys då.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det 2 väldigt speciella människors födelsedag.

2 människor som betyder väldigt mycket för mig och som jag önskar all lycka.

 

♥

 

Först ut är det min älskade sambo/fästman/mitt barns pappa/ the love of my life som fyller år.

Så var det dags för oktober, vilket är min födelsemånad.

Jag är fortfarande sån som tycker att det är väldigt speciellt att fylla år. Kanske inte just för att man fyller år utan för att just den dagen är min dag.

 

Och då jag skriver lista på precis allt, handling -, jobb-, todolista med mycket mera så skriver jag ju självklart en önskelista också. Det är väl jag och alla barn under tolv som gör det skulle jag tro.