Tredje gången gillt....

Om ca en månad så är det exakt ett år sen som jag fick ett stort plus, eller rättare sagt va det inget plus utan det stod 1-2 veckor på stickan. Jag va alltså gravid, Oliver skulle få ett syskon. Lyckan va enorm och jag ringde alex som va borta i jobb just då och berättade de glada nyheterna. Jag bokstavligt talat flög fram de kommande dagarna, jag va så lycklig.

Ju mer tiden gick och desto längre in i graviditeten jag kom så blev jag mer och mer osäker. Något kändes fel och jag hävdade hela tiden att jag inte kände mig gravid. Men fick höra från flertal håll att alla graviditeter är olika blablabla.

 

Magen växte iaf och det va dags för inskrivning och då min förra bm gått i pension fick jag en ny. Och ni som känner mig och läst om min förra graviditet vet vad jag känner för en bm som heter R-M. Så vem tror ni att jag får om inte henne. Värre virrpanna får man leta efter och jag anser att hon borde ha ett helt annat yrke, ett som inte involverar människor.

Hur som haver så sa jag att jag inte ville ha henne som bm och hon tyckte att jag kunde ringt och sagt det innan jag kom. Men en del av mig ville att vi skulle ses, så hon fick se vad hon gjort och att jag minsann skulle visa vad jag tyckte. Antar att hon tyckte det va lite jobbigt att träffa mig och jag svarade att jag tycker att hon borde läst min journal innan jag kom vilket hon påstod ha missat denna gången.....

 

Den 15e januari var det dags för nupp/kub testet, äntligen. Det skulle bli så skönt att få det gjort, få ett svar. Även om jag känt på mig att något va fel och verkligen försökt intala mig det för att minska chocken om det skulle vara så,l så gick det inte att förbereda sig på vad som skulle visa sig på ultraljudet.... eller rättare sagt inte visa sig. Mina misstankar visade sig iaf stämma, fostret hade dött i v 4-5 och livmodern hade fortsatt att växa därav magen.

Jag fick ett piller för att starta aborten och två dagar senare fick jag komma in för en medicinsk abort. Och den utfördes på bb av alla ställen. Trodde inte att man fick sparka på de som redan ligger ner?!  Där rullade nyblivna mammor runt sina små bebisar och där låg jag för att ta bort min som hade dött i magen. Vilket jäkla hån.

 

Jag va helt förstörd de närmsta veckorna efteråt och kände mig så otroligt tom. Det enda jag kunde tänka på va att jag bara måste bli gravid igen och det nu. Hade hört att det va lätt att bli gravid igen efter ett sk mf. Men veckorna gick och inget hände. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat och jag försummade sånt som verkligen va viktigt. Jag glömde bort att va glad för det jag hade utan va bara ledsen för det jag inte hade! Allt blev en ond cirkel och det blev som en besatthet.

 

Till slut så hände det iaf och vi blev oerhört glada. Tänkte att nu måste det ju gå vägen för inte kan man va med om ett mf till direkt efter, sådan otur kan man ju bara inte ha?!

Lyckan blev dock inte långvarig då missfallet väntade runt hörnet. Och även om jag inte gick så långt som till v 12 den här gången så var detta nästan jobbigare psykiskt. Men tack och lov att kroppen skötte det själv den här gången. En medicinsk abort till hade jag inte klarat.

 

Det dröjde inte länge innan jag blev gravid igen, men det va inget som gjorde mig glad på något sätt. Jag va helt säker på att något va fel och började läsa om utredningar man gör osv efter ett 3dje mf vilket jag va säker på skulle komma härnäst. Det va ju lika bra att förbereda sig tyckte jag. Fortsatte att göra gravidtest efter gravidtest och 1-2 v blev till 2-3 veckor som blev till +3.

 

Efter flertalet veckor och sammanlagt 6 ultraljud senare så hänger den lille fortfarande i. Jag tar inget för givet och blir glad för varje dag som går, det betyder en dag närmre målet. Jag avundas de som kan njuta av sin graviditet, jag är mest orolig hela tiden.

Men jag håller tummar och tår för att det är som man säger.... tredje gången gillt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att allt kommer att gå bra för er denna gång! :) Det är ju så svårt att förstå, men kroppen är nog rätt bra att på att ta bort det som inte är bra. Var själv med om ett missfall för 2 veckor sedan, dock "bara" i vecka 7. Men det värsta jag nånsin varit med om!

Finaste Linda, vackert skrivet! Och finaste godingen i magen - som vi alla längtar efter dig!

Usch va ont det gör! Håller verkligen tummarna för liten i magen och för dej, denna gången kommer det gå bra!

Vilken tråkig läsning, kan inte föreställa mig hur hemskt det känns med ett negativt besked på UL! Men du, den här gången går det vägen! Du strålar och har en jättefin liten mage! Skönt med så många UL, jag önskar att man kunde gjort ett om dan typ så hade man varit lite mindre orolig! Kul för er och Oliver med en liten bebis :)

Hej! känner inte dig men brukar ändå kika in här då o då :) Känner såå igen mig i din berättelse om mf. Har själv haft tre st nu inom loppet av två år. Förstår verkligen vad du menar med besatthet.. :/ och hopplöshet.. Funderar med på utredning men man vill ju så gärna lyckas själv och skräcken över att något skulle vara fel, går inte att sätta ord på...


Vill iaf önska er all lycka och såklart kommer det gå vägen den här gången! :)

Vilket rörande och tänkvärt inlägg, kan inte för min värld förstå vilken smärta o sorg ni behövt gå igenom det senaste året, och två gånger.... Usch vad livet ger en prövningar ibland :( All styrka och lycka till nu med liten i magen! Kram

Hej Linda! Så mycket ledsamt ni har fått gå igenom. Så sorgligt att läsa:( Hoppas att du mår bättre nu och att du kan njuta av graviditeten! När kommer nya lilla stjärnan? Må så gott och ta väl hand om dej! Kram!

Vilken gripande läsning. Så skört livet är och så tragiskt att få ta slut precis när det börjat. Nu hoppas jag allt ont vänder er ryggen och att du får en fantastiskt graviditet. Kram

Usch, det är en hemsk känsla! Väldigt jobbigt att gå igenom! Fint skrivet & jag hoppas att det går bra denna ggr! Så fin du är med gravidmage!! Lycka till Linda!!! ❤️

Lycka till ,vet inte vAd jag ska skriva men allt händer av sin orsak. Har följt din blogg sedan januari 2011 då vart jag gravid och började följa din blogg.tyckte di var intressant och du var ju med gravid.:)så har följt dig sedan dess. Ska bli kul o följa dig på den just gravid resan. Ännu en gång ett stort lycka till.