Antar att det va en del som såg prinsbröllopet för ett par veckor sen?!

Jag gjorde iaf det. Första delen fick jag se på mobilen då vi skulle fira As syster och bilresan dit tar ca 40 min och vi åkte precis vid själva vigseln. Så tack vare dagens teknik missade jag ingenting.

Tycker de var otroligt fina och känslig som man är så fick jag både en o två tårar i ögonen när jag såg hur lyckliga de såg ut. 

Gillade den svenska versionen av umbrella och tycker verkligen att de satte sin prägel på hela vigseln. 

 

Det fick iaf mig att tänka tillbaka på vårat bröllop och de låtar vi hade valt.  Vi ville ha någon som sjöng ett par sånger men då allt var hemligt kunde vi inte be om hjälp av någon vi kände så kantorn rekommenderade ett par namn och efter att ja lyssnat på dem så bestämde vi oss för en. 

Första sången som hon sjöng var A moment like this en ganska klar favorit. Sedan som utgångslåt så hade vi Simply the best. Den hade jag önskat så här i efterhand att den hade ett högre tempo, alltså att den skulle sjungits med lite mer fart. 

 

Som många vet så har jag aldrig långt till tårarna och så fort portarna öppnats så kom dem, så kunde inte möta blickarna på vägen in för då hade jag säkerligen börjat stortjuta av lycka.

 

 

Jag är annars så nöjd med våran dag på alla vis. Och det var riktigt mäktigt att gå in i kyrkan där våra nära stod o väntade. Vet att jag var så nervös för att snubbla på namnen, då vi skulle ge våra löften. Så jag rabblade alla As namn i huvudet gång på gång för att jag inte skulle snubbla på ngt utav dem utav ren nervositet.

 

Jag skulle så gärna vilja gifta mig igen med A. Fast då skulle det bara vara jag, A och våra barn. Ingen press eller förväntan från någon. Utan bara VI. 

Vi har sagt det att vi ska göra det igen, förnya våra löften, om tio år, och sen ytterligare om tio år. Vi har nämligen två olika platser vi vill förnya löftena på.  Förstår att många nu tänker att det är sånt man bara säger, det blir aldrig av. Men det ska vi nog se till.

Länge leve kärleken!