Förra veckan va jag ju i Malmö och kollade om det gick att göra ngt åt min arm. (För er som inte vet så fick jag en järninjektion av en sk bm när jag låg på bb som gick ut i blodet pga att hon inte visste vad hon gjorde tydligen. Så nu har jag en stor permanent missfärgning på armen.)

Hur som haver så va vi ju nere på hudkliniken och de försökte testa på ett litet område med laser. För att se om det går att ta bort. Ingen skön känsla kan jag berätta, speciellt inte när man är öm på armen oxå. Nu har rodnaden försvunnit av lasern och missfärgningen är kvar. Så det fungerade icke. Ska ner igen om ungefär åtta veckor så ska de bedöma hur vi ska gå vidare.

Frågade om det här med laser kunde ge några biverkningar och det skulle jag ju veta att det kunde det ge. Det kan ge ärrbildning och så kan huden bli fläckig. Tanken slog mig att det kanske är lika bra att ha en arm som gör att det ser ut som ngn tagit i den riktigt hårt. Pest eller kolera vad väljer man?!?

Innan det va min tur så va en liten bebis inne. När man hörde hur ledsen hon va så undrade jag egentligen vad jag gjorde där. Stackars barn! Jag menar vad spelar en missfärgning för roll på mig!? Är så glad för att det är jag som har det och inte oliver.