Ibland är det mkt som snurrar runt i huvudet. Olika händelser, funderingar och frågor som man skulle vilja ha svar på.

Vissa saker gör mig så frustrerad... lögner bland annat...kan ju säga att jag är inte så dum som folk kanske tror. Bara för att jag inte säger ngt så betyder det inte att jag inte vet!

Att stå jämte och se på är också frustrerande vill inte att de jag tycker om ska gå igenom sånt då gör jag det hellre själv. Vill att alla ska vara lyckliga!

Vart går gränsen till när det blir för mkt? När vet man att det är dags att ge upp? Hur vet man om man gör rätt? Jag tror att man hela tiden vet svaren innerst inne men att det handlar om vilja. Man måste bara våga ta första steget. Det enda jag kan säga som uppmuntring är att det kommer bli bättre, det vet jag!

Skulle behöva skriva av mig om andra saker också men vill inte göra det så får prata av mig istället med lina och cam ikväll. Lina kommer få krupp el ngt hon kommer sj göra slag i saken om inte jag gör det haha. Stå på dig annars gör ngn annan det!

No es amor, no es amor, es una obsession